Vi har varit stressade kaninförvaltare den senaste veckan. Att kontrollera pluttar, tvångsmata med Critical Care, truga med hö, kolla läkningen, ge tre sorters mediciner på bestämda tider och hålla nere temperaturen så att inte kaninerna går åt i hettan tar på en. Något alternativ finns förstås inte; Saga, Alfons, Bosse och Tovis är centrum i universum. Vi är inte ensamma om att känna så. Medan jag halvhysteriskt sökte kontakt med djursjukhuset för att få svar på om Sagas operationssår verkligen såg normalt ut, kom många och långa mess från en homie som på stort allvar tagit sig an uppgiften som jourhem åt två små individer. När hon vände ryggen till hann de sätta i sig delar av ett bokomslag, ett okänt antal äpplen och blad från en monstera. Min homie ringde runt till olika kliniker samt giftinformationscentralen samtidigt som hon i timmar stirrade på kaninerna och deras avföring i skräck för att de skulle uppvisa sjukdomssymptom efter den ohälsosamma dieten.

Både jag och min homie kan andas ut, i alla fall för den här gången. Riktigt lugn kan man aldrig vara som kaninförvaltare. Men mellan kriserna måste man vila och hämta kraft så man orkar med vaknätter och akutbesök hos veterinären. Idag ska jag ta med mig kaffekoppen ut i gröngräset och kanske slå på stort med en kanelbulle också. Sedan går jag in i lägenheten igen för att göra ren pottor och tala om för våra fyra kaniner hur mycket jag älskar dem.