Det är viktigt att kaniner får lukta på det de vill. Till exempel är det andra kaninparets plutt det mest spännande som finns. Alfons, som är lite småkär i Tovis, fick nästan kaninspel en dag då jag skulle fylla på påsen med skräp från pottorna och han fick tillfälle att undersöka hennes left-overs lite mer grundligt. Han kastade sig ner i påsen och jag lät honom sitta där och ivrigt sniffa tills han kände sig nöjd och hoppade ur för att gå vidare till nya äventyr.

Lite senare på dagen pratade Alfons och Tovis länge genom kompostgallret. Vad som sades vet jag inte, men alla individer har rätt till sitt privatliv och kaninhemligheter får ni aldrig läsa om på bloggen.

Somliga har H C Andersens sagoböcker i bokhyllan. Jag har Alfons Saga.

Lilla Tovis har varit hos frisören och fixat frisyren. Fast egentligen är det den andra människan i flocken som är skicklig med saxen och har klippt av den hemska långa luggen som hindrat henne från att se. Tovis har mycket lejonhuvud i sig och jag antar att den som avlat rasen tycker den yviga pälsen är gullig. Men för en kanin är den varm, i vägen när man ska ta blindtarmsavföringen och framför allt ett hinder för sikten. En kanin som inte har koll på vad som händer är en rädd kanin, och nu när Tovis plötsligt vet vad som sker omkring henne, är hon inte rädd längre när vi närmar oss.

En liten handling från en människa, en livsavgörande förändring för en kanin.

Fotot visar ett exempel på kaninanpassningen hemma. Det måste finnas både skrymslen och vrår samt nivåskillnader för att så gott det går efterlikna en autentisk miljö. Eftersom kaninerna behöver omväxling brukar jag ändra om konstruktionerna då och då. Här är den senaste. Båda kaninparen har samma konstruktion så de kan ligga och vila sida vid sida om kompostgallret och känna varandras lukter. Ibland ligger de på olika nivåer men avslutar alltid dagen högst upp. Speciellt Tovis gillar att springa upp och ner för broarna. Bosse tycker om att krypa in under pallarna. Alfons och Saga älskar den stora plastlådan vars lock är mjukt och sviktar lite. Bäst är om filten inte ligger ovanpå den så man kan gnugga sig mot plasten tycker Alfons. I boxarna förvarar jag kaninfiltarna som byts ofta. Här ser ni badlakan från Jysk som jag köpte 20 stycken av på rea (50 kronor styck!). Personalen i butiken undrade säkert vad jag skulle med så många badlakan till men slitaget på textilier är stort i flocken. Inget slängs så allt kan vara kaninmaterial – mattor, gardiner, dukar, gamla kläder. Knappar och andra detaljer måste man förstås ta bort, kaninerna är mästare på att demontera saker.

Klockan nio är det dags för kaninernas morgonslummer. När jag är ledig sover Alfons och Saga inte under skrivbordet utan i korggrytet (eftersom det är ljusare nu på dagen). Bosse drar sig ofta tillbaka till mattan under matbordet i köket. Tovis är mer intellektuell och föredrar keramikplattorna under bokhyllan. Själv kryper jag ner i sängen en stund till fast jag mest av allt vill göra dem sällskap för kaninhäng är det bästa som finns!

  Lite ovig är hon än, Saga, och naggat är ena örat. Men att tvätta foten går bra och idag har vi gosat mycket. Hon har legat under skrivbordet vid mina fötter och knäppt.

Jag är så tacksam över att allt har gått väl, och att lilla Saga fått livet tillbaka för utan vår ledare är vi ingen riktig flock. 

Det sista jag gjorde igår kväll och det första idag på morgonen var att kontrollera Sagas mående. Kaniner döljer när de är sjuka så att de verkar oberörda är ingen garanti för att de mår bra. Att de äter är en god indikation på att de är okej. Därför ger vi dem alltid en ”test-pellets” på kvällen innan vi lägger oss och på morgonen måste man, hur trött man än är klockan fyra, se till att alla kastar sig över det nya höet. Saga for runt som vanligt idag, tuggade stråna så fort att jag inte förstod hur hon hann med själv. Lekte med Alfons och vilade sedan så nära honom hon kunde. Örat lät hon mig undersöka grundligt och det röda partiet var märkbart mindre samt inte så rött. En oro har jag i magen ändå men tänker att läkningen, både efter operationen och maktkampen, går år rätt håll.

Kaniner är ömtåliga varelser. Så mycket kan gå fel, så många skador och tillstånd kan drabba dem. Vi har ändå minimerat riskerna genom att försöka kaninsäkra allt i lägenheten. Jag tror bestämt att när de väl blir sjuka – allt går inte att förebygga, som Sagas lever-loop – tror jag bestämt att deras trygga miljö, näringsriktiga kost och all omsorg vi ger dem hjälper dem att klara av påfrestningar bättre.

Nu vilar lugnet över flocken. Jag ska krypa ner en stund i sängen igen och sova lugnare någon timme innan det är dags för gemensam städning då pottorna ska rengöras och allt spännande som luktar måste undersökas noga. Sedan väntar nya äventyr och ganska säkert tror jag de innehåller färska maskrosblad.