Jag har nu utvärderat Millamore pottströ (alla sorterna) under flera månader och jämfört det med Toalätt (alternativt Remiss, som inte finns överallt i landet).

I jämförelse, är papperspelletsen (Toalätt eller Remiss) klart överlägsna i mitt tycke. Möjligen dammar papperspellets mindre men Millamore-flagor ligger över hela rummet och är svåra att få bort. Urinen luktar starkt varför jag inte upplever att uppsugningsförmågan är särskilt god och det bildas fläckar i botten på pottorna som är näst intill omöjliga att få bort. Om Millamore är mer hälsosamt låter jag vara osagt – det är onekligen det viktigaste – men själv har jag nyst varje gång jag städar så jag känner mig tveksam. Eftersom jag har tröttnat på att släppa hem 55-kilos säckar med Toalätt, köper jag nu 10-kilos säckar i mataffären för runt 30 kronor, vilket torde bli billigare om jag räknat rätt.

Att testa nytt är viktigt, att diskutera med andra också. Prova er fram, så hittar ni säkert er och era kaniners favorit. Toalätt är min och mina kaniners.

Det är viktigt att kaniner har gömställen och gryt som i möjligaste mån liknar vad som finns i naturen. Eftersom tamkaniner tyvärr också har en begränsad yta att röra sig på, behöver de variation för att få stimulans. Därför flyttar jag runt saker i lägenheten och försöker tänka nytt med jämna mellanrum.

Ett av mina projekt har varit en stenborg till Tovis. Hon trivs bäst under bokhyllan. Golvet är dock kallt där och varje gång jag lägger en filt på det för att hålla henne varm, slänger hon irriterat undan den. Därför har jag byggt en slags ruin av (nya) gatstenar som hon kan ligga på. Den har små utgångar på olika sidor som hon kan smita igenom när kardan närmar sig. Hon kan också gömma sig bakom stenarna när hon vill känna sig trygg.

Häromdagen kom Tovis borg väl till pass när det var kloklippning på gång. Hon sprang längst in under bokhyllan, bakom kantstenarna. I vanliga fall skulle jag aldrig jaga ut henne, det är viktigt att gryten får förbli fredade platser eftersom kaniner är känsliga för stress. Men klorna måste klippas och då behöver jag ibland gå över gryt-gränsen. Denna gång bad Tovis Bosse om hjälp. Han lade sig beskyddande framför henne och det var näst intill omöjligt för mig att komma åt henne. När jag trevade efter Tovis på Bosses vänstra sida, flyttade han sig dit och tvärtom.

Efter mycket stök blev det ändå kloklippning och när Tovis kom hem, hade hon och Alfons ett långt samtal eftersom det var han som klippte klorna närmast innan henne och hade färska minnen av vad det innebär. Nu slipper både Alfons och Tovis manikyr och pedikyr på ett tag. Men nästa vecka är det Sagas eller Bosses tur. Och då börjar allt om igen.

Alfons behövde klippa klorna i veckan. Jag hade dragit ut på det på grund av pandemin och hettan så nu var de något längre än vanligt när vi kom till djurkliniken. Därför tog klorna också lite mer tid att klippa och detta var Alfons påtagligt missnöjd med. När vi kom hem, erbjöd jag därför för ovanlighetens skull en liten onyttig äpplebit som kompensation. Alfons tittade sorgset på den, sedan på mig och gick sin väg.

- Alfons ledsen, var vad han sa på kaniniska.

Efter en stund testade jag igen. Reaktionen var densamma. Men då jag försökte en halvtimme senare, tog Alfons i nåder emot äpplebiten. Det tog ytterligare någon timme innan hans upprördhet gick över. Han kom och lade sig under skrivbordet vid mina fötter.

- Alfons ledsen fortfarande. Men det är okej.

Den som tror att djur inte har känslor, har fel. Det är väl därför vi har en köttindustri som uppvisar grymheter bortom rimlighetens gränser. Djur är smarta, de känner, de lider; de kommunicerar det bara på ett annat sätt. Så när Alfons är ledsen, säger han det klart och tydligt, fast väldigt, väldigt tyst.

Klockan 03.30

- Äppelpinne!

Bosse skakar gallret till sovrummet lätt.

- ÄppelPINNE!

Bosse skakar gallret lite hårdare.

- ÄPPELPINNE!!!

Bosse väcker hela huset med sitt skakande och jag kravlar upp ur sängen på spaghettiben för att servera den efterlängtade pinnen.

Klockan 03.40 somnar jag om och drömmer om äppelpinnar.

Klockan 05.00

- Hallååå!

Alfons springer runt runt i vardagsrummet.

- Hallååå, hööö!

Alfons springer fortare och sladdar i kurvorna.

- Hallååå, hööö, hääär!

Naturligtvis kravlar jag mig upp igen. Inte för oväsendets skull, utan för att mitt hjärta blöder. Höet är ju 1 ½ timme gammalt och såklart vill Alfons ha det färskare än så.

Klockan 05.10 somnar jag om och drömmer om hö.

Klockan 05.30

Det är tyst. Jag vaknar ändå, eftersom jag vet att Tovis står utanför sovrumsdörren och väntar.

- Leka?

- Njae… Är ganska trött. Behöver sova lite till innan jobbet.

- Snälla. Leka lite?

- Nja…

- Snälla. Leka lite. Ligga på köksgolvet. Tovis gå på ryggen.

- Jaja. Jag ska ändå upp om en halvtimme.

Klockan 05.45 somnar jag om på köksgolvet med en Tovis på ryggen.

Klockan 05.58

Saga stampar, två minuter innan alarmet på mobiltelefonen går igång.

- Vattnet är jolmigt! Det ska bytas nu!

- Två minuter. Ge mig två minuter, okej?

- NU!

- Jaja jag kommer.

Jag byter vattnet. Stänger av alarmet. Drar upp persiennerna. Öppnar fönstret och släpper in morgonluften. Kaninerna jublar, börjar skutta och äta. Jag brygger kaffe och njuter av stillheten. Snart börjar min arbetsdag. Men en stund till är det jag och kaninerna, och jag är så lycklig.