kaninkamrat

Alla inlägg under december 2017

Av kaninkamrat - 31 december 2017 08:15

Efter en julhelg då vi alla har hängt framför cd-spelaren (jodå, det finns sådana fortfarande) och lyssnat till Stilla Natt och de andra helgsångerna, känner vi mer än någonsin hur lika vi är i vår flock.

När vi ser tillbaka på det här året, är det med tacksamhet. Lilla Saga klarade av sin stora livmoderoperation. Bosse överlevde sitt tarmstopp och den påföljande sondningen. Alfons, som beräknades inte överleva juni på grund av sin cancer, är piggare och gladare än någonsin. Våra små mirakler. Älskade. Men också kloka, roliga och kännande. Det är konstigt att somliga tror att de som inte har tal inget förstår. Vi lär oss varje dag av våra tre småttingar hur mycket de har att säga, om vi bara lyssnar på rätt sätt (kaninsättet).

2017 har varit ett riktigt kaninår. Vad 2018 kommer att föra med sig, vet vi förstås inte. Men vi har inte så stora förväntningar, eller önskningar. Bara att vi i vår flock ska få ha hälsan, och kunna fortsätta leva som vi gör nu. Och med det önskar vi kaninförvaltare samt Bosse, Alfons och Saga att ni får ett gott nytt år utan fyrverkerier och smällare.

Av kaninkamrat - 24 december 2017 08:15

Kaniner är bytesdjur och döljer när de är sjuka. Men lever man nära dem som familjemedlemmar, ser man avvikelser lättare.


De senaste dagarna, har lille Alfons inte riktigt varit sig lik. Han är, som de andra kaninerna, oerhört punktlig. Klockan 7 är han pigg, vill leka och ha färskt hö. Klockan 10 somnar han. Klockan 13.30 tittar han sömndrucket ut ur grytet och äter lite till. Sedan somnar han om till klockan 15.30 då han vill leka och ha färskt hö igen. Och så vidare. Men i förrgår låg han kvar i grytet fast klockan var 13.30 Första checken var då att försiktigt sticka in handen - utan att störa - med en näve torkade äpplelöv och morotsblast. Alfong stack genast fram nosen och mumsade i sig godsakerna. Alltså var det inget fel på aptiten. Eftersom det är viktigt att kaninmagen är igång för att den inte ska sluta fungera (om tarmmotoriken stannar av, får kaninen snabbt trumsjuka och dör en plågsam död) hade vi alternativen 1. cancern har eskalerat 2. Alfons har ont i lederna eftersom det är kallt ute 3. Alfons är helt enkelt gammal och trött. Alternativ 3 går förstås inte att komma ifrån. Men hans livsglädje brukar ändå vara större än ålderskrämporna. Vi beslutade att prova med att gå på alternativ 2 först innan veterinärbesök och ultraljud på levern igen. Tätade till fönster och golv ytterligare. La en extra snuttefilt i grytet. Höjde värmen något, men inte för mycket eftersom kaniner mår dåligt av för hög värme. Fyllde på med färskt, mumsigt hö hela tiden. Masserade lätt Alfons lår när Saga tillät det. Redan efter ett par dagar, började Alfons bli sig själv igen. Han hade helt enkelt haft ont i sina ben, och varken ville eller orkade vara i farten som vanligt.


Det är inte alltid lätt att förstå vad kaninerna säger. Faktiskt är de bättre på vårt språk än vi på deras. När man inte talar flytande kaniniska, får man prova sig fram. Och i bästa fall, blir en ledsen liten kanin glad igen.

Av kaninkamrat - 17 december 2017 08:15

Kombinationen kaniner och andra djur är inte självklar. Bäst är, som jag har skrivit förut, att ha två kaniner tillsammans eftersom kaniner är flockdjur med sin egen art. Ibland ser man kaniner och marsvin dela bur i djuraffärer. Det fungerar på så sätt att de inte blir osams, men de har inget större utbyte av varandra och de talar inte samma språk. Dessutom är de olika arter – kaniner hör till arten hardjur och marsvin är gnagare.

En allvarligare aspekt av att ha kaninen ihop med andra djur är när den kombineras med rovdjur. Som bytesdjur med väldigt svagt hjärta, kan detta leda till en omedelbar död för kaninen. Jag har träffat människor som har sin kanin ihop med hund och/eller katt. Men detta är mer undantag än regel och oftast har djuren då växt upp tillsammans. Jag skulle dock aldrig ta risken att lämna dem ensamma för genetik och instinkt kan ta över. Av samma skäl, är det vanligt att utekaniner dör av ren skräck då rovdjur (hund, katt, räv, vessla etc) ställer sig utanför buren och hetsar kaninen. Den har ingenstans att fly, och ramlar helt enkelt ihop av hjärtstopp. När jag senaste klippte klorna på Bosse, kom en man med två jakthundar in på veterinärmottagningen. Han var klok, och sa själv att han skulle stanna i dörren tills jag hade hunnit gå åt sidan med min transportbur. Men situationen var ändå stressande för Bosse. Han kände lukten av rovdjur och både pep och stampade av rädsla. När vi kom hem, fick han magknip och lämnade sin blindtarmsavföring. Efter mycket gos och godis (nyttigt) lugnade han sig.

Det är inte alltid lätt att tänka utifrån ett kaninperspektiv. Hunden man får besök av är gullig och vill bara hälsa. Men kaninen ser, med rätta, ett dödligt hot. Ibland kan det räcka bara med lukten, som när grannen som har katt öppnar sitt fönster, då måste vi ha fönstren stängda hemma för kaninerna kan inte avgöra om katten är i eller utanför lägenheten. Vi vill inte att våra kaniner ska behöva vara rädda i onödan. Bland annat undviker vi därför att besöka kattägare, alternativt byter kläder och duschar när vi gjort det. Kärlek har många uttryck; att skydda någon från fara är ett av dem.

Av kaninkamrat - 10 december 2017 08:15

Kanintassar är känsliga. De är inte gjorda för burgolv i plast och andra hårda underlag.
 
Om vi inte ser till att kaninerna får röra sig på sådant som är mjukt och tjockt nog, uppstår lätt sår under tassarna. Sådana sår är svårläkta och kan i värsta fall leda till döden. Ofta kräver de veterinärvård. I somras fick Bosse plötsligt en kal fläck under höger baktass. Det syntes tydligt att pälsen var bortnött, men någon riktig sårbildning var det inte. Därför nöjde vi oss med att smörja ett par gånger om dagen med ren aloe vera och försöka hitta orsaken. Vanligt är att lagret av burströ är för tunt och/eller att golven inte är täckta med tillräckligt många och tjocka mattor. Der problemet hade inte vi. En annan orsak, som vi fann på en engelsktalande sajt, skulle kunna vara för långa klor. Men så kom vi på vad skälet var; lille bortskämde Bosse blir ju alltid så orolig att inte få sina godsaker att han stampar med höger baktass så snart vi går nära pelletsen eller basilikakrukan.
 
Vi försöker nu vara mer uppmärksamma på Bosses frustration men för säkerhets skull, har vi täckt både burbotten och golv ännu mer så de tåls bättre att stampa på.

Av kaninkamrat - 3 december 2017 08:15

Det finns inte så många barnhem för kaniner i Sverige. I USA och England är det betydligt vanligare med olika typer av "shelters". De få som finns här kämpar ofta med ekonomin och är beroende av både bidragsgivare och volontärer.

 

Om man inte har pengar och tid, kan man hjälpa till med att skänka saker som behövs. Kaninerna hemma hade växt ifrån ett litet plasthus och en sittbräda i trä. Klotången och burken med blodstopp var oanvända och Critical Care fanns det flera påsar över av. Lite annat som var användbart hittade vi också, bland annat en bordsfläkt som nog kommer till pass varma somrar då kaniner riskerar att dö av värmeslag. Lustigt nog kom andra av kaninernas saker till glädje hos en fågelförening. De ville till exempel gärna ha pipetter (avsedda för stödmatning) och smartstoreboxar för foderförvaring.

 

I våra garderober kan finnas sådant som ger djur som farit illa ett drägligare liv; så leta fram de där gamla filtarna eller matskålarna som inte används och ring närmaste barnhem för kaniner.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards