Jag ger mig ut tidigt varje morgon för att repa en näve färskt gräs till kaninerna. I morse avvek jag från rutinen. Jag var så trött, och kände mig också lite motvillig till att gå in i skogen klockan sex en söndagsmorgon då tomtar, troll och andra ljusskygga väsen kanske inte hade festat färdigt än. Men precis som jag drog täcket över huvudet igen (jag hade kravlat mig upp för att servera frukost till kaninerna) hörde jag ett förfärligt oväsen från vardagsrummet. Det var Saga som välte upp och ner på den fulla vattenskålen. Det fick upp mig fort ur sängen och när jag såg henne stå där, arg och ledsen över att inte få de där goda stråna som hon väntat på, smälte mitt hjärta. Efter att jag torkat upp allt vatten och bett om ursäkt begav jag mig till skogen och ryckte åt mig en tuva innan någon buse hann hoppa ut ur en buske och överfalla mig. Väl hemma mottogs den försenade tuvan nådigt och någorlunda förlåten kröp jag till sängs igen.

Rutiner är viktiga för kaniner, särskilt om de har med något gott att göra. Då får man avstå från sin skönhetssömn och riskera att gå i närkamp med tomtar och troll, för det finns inget värre än arga och ledsna kaniner.

Bosse är en knepig kanin.

I morse satt han länge och stirrade rätt in i väggen. När han började slicka på den trodde jag nästan att han hade fått en knäpp. Sedan skuttade han vidare till en skåpsdörr och gjorde samma sak där. Men så upptäckte jag att han såg sin skugga och att han hänfördes av denna vackra återspegling till den grad att han putsade den.

Bosse är en knepig kanin. Det är väl därför vi älskar honom så himla mycket.