Vi blev väldigt oroliga när vi en dag upptäckte att Bosse börjat dricka vatten med hela ansiktet. Han var så våt att det droppade både från kinderna och under hakan.

När vi tittade hur han gjorde, såg vi att han inte drack uppifrån skålen som tidigare utan la ned huvudet på sidan. I två-tre dagar torkade och torkade vi. Vred ur pälsen och våndades. Men så gick ju inte hålla på. Det blev till att boka besök hos veterinären även för Bosse. Veterinären passade på att göra en grundläggande undersökning vilket man ska göra av alla äldre kaniner årligen och Bosse fyllde ju sex år i somras. Han var i prima form och som vi föräldrar pöste av stolthet när veterinären sa att han hade en ”fin hömage”. Någon orsak till varför han börjat dricka från sidan hade hon dock inte. Vanligtvis kan det bero på problem med tänder eller leder, men inte i det här fallet. Vi var dock tvungna att åtgärda problemet eftersom han annars kunde få skador på huden. Att dricka från flaska har han alltid vägrat, så det alternativet var uteslutet. Efter att ha grubblat dag och natt, kom jag fram till att vi måste imitera naturen och där dricker kaniner förmodligen oftast stående ovanför ett vattendrag eller en puss. Alltså behövde vi hitta ett sätt att sänka skålarna. På närmaste byggvaruhus inköpte vi gatstenar och byggde en ramp av dem upp till skålarna. Det fungerade! Bosse var helnöjd, och har sedan dess inte varit blöt i skägget. En bonus är att klorna slipas lite av stenarna, vilket gör klippningen av dem enklare.

Nästa gång en liknande situation uppstår, ska jag söka i naturen där de flesta svar verkar finnas.

Ett bra tag efter att sköljningarna av Alfons öga gett resultat, började det rinna igen. Jag ringde direkt till veterinären och fick en tid. Samtidigt passade jag på att boka kloklippning, vilket jag gör regelbundet.

Klorna hade vuxit till en bit och förmodligen skadat Alfons öga då han kliat sig i det för han hade fått ett sår på hornhinnan. Som tur var, var det varken stort eller djupt. Men det blev tre dagar med smärtstillande medicin och tio med antibiotika samt mjukgörande droppar tre-fyra gånger om dagen. Den smärtstillande medicinen skulle ges i munnen, vilket kaniner verkligen inte gillar.
- Det är lätt, sa personalen på kliniken. Medicinen smakar honung så han kommer att tycka om den.
   Men se Alfons tar man inte bara sådär och matar. Så efter att ha tröttat ut både honom och mig med att jaga varandra runt lägenheten, gav jag upp och droppade medicinen på ett torkat äppellöv istället. Det fungerade. Värre var det med ögondropparna. För att göra en lång och slitsam historia kort (jag hann nästan inte jobba de tio dagarna), fick jag än en gång utöva byteshandel: En droppe = torkad morotsblast eller ljung. Efter att de tio dagarna hade gått, var vi på återbesök. Såret var läkt, men det fanns lite ärrvävnad kvar varför vi skulle fortsätta med de mjukgörande dropparna i tio dagar till.

Efter nästan tre veckor med dagliga godsaker, kommer Alfons nu till gallret samma tid som han brukade få dropparna i hopp om mer. Men han får nöja sig med smaskigt hö och de dagliga tre grönsakerna. Ögat är läkt tack vare sommarens skörd, förvarad i en ICA-påse på en hylla i köket.

Som jag har skrivit om förut, är det inte lätt att finna vederhäftig information om kaniner. Det mesta verkar tyvärr bestå av fria fantasier. Undantagen finns, men mestadels i USA och England. En svensk sida som jag dock kan rekommendera är FirstVet. Förutom onlinetjänsten där man kan få tala med en veterinär gratis om man har en Agria försäkring, erbjuder FirstVet en stor kunskapsbank.

Det jag uppskattar mest med sajten är att man tar avstånd från burhållning; dagarna då kaninen sitter bortglömd och ensam i sin bur är förhoppningsvis räknade, skriver man i artikeln ”Skötselråd – Kanin”. Vidare säger man att kanin numera är ett populärt husdjur för vuxna. Detta är viktigt, eftersom kaniner fortfarande säljs som något slags gosedjur för barn att träna på. Kaniner kräver, precis som alla andra djur, att man tar reda på vad den mår bra och inte bra av. Därför är påståenden som att ”kaniner är så känsliga att de inte överlever mer än något år. Sedan dör de bara” rent förfärliga. När jag presenterar fakta – kaniner är inte känsligare än andra djur men har en annan typ av behov än till exempel en katt, och att om en kanin dör efter ett år, beror det i de flesta fall på vanskötsel - blir jag bemött med ilska. Om ilskan beror på ovilja att erkänna att man inte gjort det man borde eller på att man tycker det är orimligt att behöva göra anpassningar vet jag inte. Oavsett, ska man inte ta sig an ett djur om man inte tänker ta reda på och tillgodose vad det behöver. När det gäller barn och kaniner, brukar man säga att barnet ska sköta djuret under en vuxens överinseende. Jag är tveksam hur till det ska fungera. Visst måste barn få lära sig att närma sig djur på ett respektfullt och kärleksfullt sätt. Men det får inte ske på bekostnad av djuret. Jag har sett skrämmande exempel på barns ”socialiserande” av djur – nyligen på ett mini-zoo där barnet jagade de vettskrämda kaninerna. De vuxna brydde sig inte, inte heller personalen på plats. Ett enda felaktigt lyft av en kanin kan leda till en bruten rygg eller brutna ben. Av det skälet blev jag rätt irriterad när en släkting (som känner våra kaniner rätt väl och borde veta bättre) frågade sitt barnbarn om han inte ville träffa dem. Eftersom jag inte visste ifall föräldrarna skulle hindra barnet från att typ dra kaninerna i svansen, svarade jag diplomatiskt att de inte är så sällskapliga med främmande personer.

Djurens väl och ve kommer alltid först. Därför vill jag med dagens blogg  rikta en önskan till alla er som vill komma på besök hos kaniner och deras förvaltare: fråga först om det går bra, och respektera ett nej för det kommer alltid ur kärlek.

Länk till FirstVet:

https://firstvet.com/sv

Alfons favoritplats på jorden förutom korggrytet är hans plastplatta. Plastplattan är egentligen ett lock till en smartbox. Alfons älskar att floppa på den, och att gnida sig mot den så att pälsen blir lite elektrisk. Om det är känslan av päls som lägger sig mot plattan eller att den sviktar lite vet vi inte, men vi gläds när Alfons är glad och förvånar Clas Ohlson med att regelbundet köpa nya lock.

- Hehe det gamla har gått sönder, säger vi och skruvar på oss.

Det känns lite svårt att säga som det är. Och en vit lögn är han värd, Alfons, så att han kan få floppa så ofta han vill på sitt älskade plastlock.