På bilden nedan ser ni en kaninpinne, ett ovärderligt redskap i vår flock. Möjligen invänder ni nu och hävdar att det är ett skohorn. Det stämmer i så fall. Skohornet kostade tio kronor men har aldrig använts till skor, bara till kaningrejor. När en bit hushållspapper råkar fladdra in i buren och inte går att nå (och man är för trött för att klättra in) - kaninpinnen fångar det. När en bit selleri hamnar bakom Saga, som är lite närsynt, och hon inte hittar den - kaninpinnen petar fram den. När en potta har hamnat snett - kaninpinnen drar den rätt. Kaninpinnen används minst en gång i veckan i liknande nödsituationer. Skorna får vi försöka få på oss ändå.

Kaniner tycker om att vara i hyfsad höjd med oss människor, det vill säga högre upp än våra fötter för även om de förstår att de är en del av oss, vill de ha mer kontakt. Naturligtvis kan man inte bygga höga klätterställningar som de kan falla ned från. Men lite olika höjder är bra för dem. Exempel från vårt kaningryt: Överdelen på en traditionell kaninbur med en tjock filt ovanpå. Obehandlade trälådor. Stabila, låga plastpallar från IKEA. En ”pelargång” gjort av ett trälock med ben i tjock papp. Halva delen av en transportbur. Bonus är om det finns in- och utgångar också på de olika möblerna så att de liknar kaninernas grytsystem i det fria. Tänk också på att kaniner tycker om att rejsa runt, och behöver fria ytor. Vi har ställt ett par möbler – bland annat ett litet soffbord – i mitten av vardagsrummet så att kaninerna har utsikt genom fönstret och kan se och höra bland annat fåglar. Resten av grejorna står längs väggarna men med lite utrymme bakom så kaninerna kan smita emellan (de är ju bytesdjur, hur trygga de än är i en lägenhet). En annan fördel med att de kommer upp en bit är att de slipper golvdrag, som inte alls är bra för dem.

Viktigast av allt: studera vad kaninerna gillar av det ni ger dem och gör för dem, det är så vi har lärt oss. De talar gärna om sig själva, bara vi lyssnar till vad de har att säga.

Knappt har man repat sig efter en sommar så het att man fått kyla ned kaninerna dag och natt, två månader av intensiv stressbonding, diverse aktiviteter för att få ordning på Tovas blindtarmsavföring och två veckors vak med Sagas magproblem så kommer nästa utmaning: gnabb mellan Bosse och Tova. Nåja, vi fick typ tre lugna dagar emellan så vi hann duscha och äta ordentligt i alla fall.

En dag, började Bosse och Tova plötsligt att rida på varandra. De sprang också efter varandra växelvis under kärlekfullt oinkande. Däremellan var de oskiljaktiga som vanligt – åt, sov och gosade ihop. Ridande kan vara en dominanshandling men kan även betyda ”jag gillar dig”. Samma sak när en kanin lägger huvudet platt på marken; ”jag dominerar dig” alternativt ”jag sänker mig under dig”. Kaniniska är inte ett helt lätt språk, som ni förstår. Detta smågnabbande tyder på någon slags förändring och behöver inte vara av allvarlig art. Men där har också halvcirklats vid ett par tillfällen. Att cirklande görs fullt ut betyder att slagsmål är på gång och då ska kaninerna säras på. Dock var det nytt för oss att detta kan ske efter en framgångsrik bonding. Alltså fick det googlas internationellt för tyvärr finns inte mycket utöver det mest basala om kaniner på svenska sajter. Jag hittade denna utmärkta artikel där det fanns en rad förslag på skäl till varför kaniner bråkar och när man ska vara uppmärksam. Men där finns också en viktig brasklapp som gäller i alla situationer med kaniner – de går inte alltid att begripa sig på. Säkert har de legala skäl till allt de gör – kaniner är oerhört smarta – men uppenbarligen är vi människor inte det eftersom vi inte kan tolka deras personligheter till 100 procent. Vad jag tog till mig av denna artikel och tror stämmer på våra små är

• Tova var ung när hon kom och mycket rädd. Nu är hon trygg och glad och känner sig redo att utmana hierarkin, dvs hon vill vara topp-kanin. Kaninrelationer är oftast matriarkala så det är bara naturligt.

• Bosse är van att få mycket gos av oss. Tova verkar inte vara helt bekväm med det. Samtidigt är hon fortfarande skygg och inte så gosig, även om hon börjar vilja bli berörd och framförallt buffa på och klättra på oss. Därför måste vi vara uppmärksamma på när och hur Bosse får gos.

Observera att om kaninerna börjar bråka på riktigt, måste man dela på dem och eventuellt börja om bondingen från början. Läs hela artikeln!

Länk till artikeln:

http://janabrock.com/2018/02/01/when-bonded-rabbits-fight-what-you-should-know/

Det är lördagskväll i grytet. Pottorna är rengjorda. Färskt hö framlagt. Alla fyra kaninerna nyborstade. De har fått sin ”klockan åtta-paprika” (grön). Jag sätter på deras favoritmusik, en klassisk cd. Den förra har rullat i ett halvår och nu är både de och vi trötta på den. Den nya gillar de väldigt mycket. Alla slutar med sina göromål och lufsar fram till CD-spelaren. De lägger sig så nära den de kan. Det börjar snöa ute. Saga somnar. Hennes huvud faller ned på mattan. De andra blundar, men bara med ett öga ifall vi får för oss att ta fram pellets-påsen. Vi lägger oss på golvet vi med, för att hänga tillsammans med kaninerna. Tova reser sig, kommer fram till mig och tar en försiktig promenad på min rygg och mina ben. Det är första gången hon närmar sig, så jag håller andan. Hon stannar upp och börjar trevande putsa min höft. Så kliver hon av mig och gör sina fränder sällskap. Jag har tårar i ögonen, för det hon precis gjort är ett vägskäl; hon har visat att hon har accepterat oss som en del i flocken. Lördagskväll i grytet. Det bästa som finns!