Höets kvalitet är viktigt för kaninernas välmående. Men kvalitet och pris går inte alltid hand i hand.

När jag var ny på det här med kaniner köpte jag hö i en djuraffär för att jag inte visste att det fanns alternativ. Den sorten var dyr och inte så nyttig eftersom den innehöll bara två sorters gräs samt var pressad vilket gör att vitaminer förstörs. Efter något år hittade jag en bonde som sålde stora säckar till en bråkdel av djuraffärens pris och som innehåller massor av olika sorters gräs och blommor som kaninerna älskar. Att hitta sådant hö är inte svårt. Man kan t ex söka på Blocket, men då vara noga med att höet är ätbart för just kaniner vilket allt inte är. Ett annat tips är att gå med i en hö-grupp på Facebook. Det finns många, en som är inriktad på kaniner och smådjur är ”Hö halm foder till kaniner och smådjur” (jag vet dock inget om gruppen eller säljarna, eftersom jag aldrig köpt hö den vägen). Om man inte har bil kan man alltid fråga ifall det går att betala för hemleverans.

Och, som ni såklart vet, ska kaniner alltid ha fri tillgång till hö så att de kan äta så mycket de vill.

Lagom till midsommar slog värmen till. Jag brukar skriva om den varje år, eftersom den kan betyda döden för en liten kanin. Därför vill jag påminna om hur vi kan göra de varma dagarna drägligare för Stampe och hans vänner.

• Folie på fönstren, helst under persiennerna.

• Vita lakan som man kan hänga på gardinstången, blöt med kallt vatten om inget annat hjälper.

• Våta handdukar att lägga över kaninerna (inte för kalla).

• PET-flaskor med fryst vatten i.

• Fläktar och/eller luftkylare.

• Ha fönster och balkongdörr öppna tills cirka 20 grader, stäng sedan in kylan.

• Undvik att använda ugn och bada i hett vatten.

I år mindes kaninerna procedurerna och gick självmant och lade sig nära de frysta PET-flaskorna. På kvällen när temperaturen sjönk, höll de sig nära balkongen och njöt av den friska luften. Nu hoppas vi på lite svalare klimat och önskar er alla en fortsatt bra helg!

Eftersom kaninerna är familjemedlemmar ska de naturligtvis ha sina familjeporträtt målade, eller i det här fallet tecknade, också. Här är Bosse, fångad i ögonblicket. Kanske kommer människor en dag att köa framför hans tavla och fråga sig vem han var och varför han har ett så gåtfullt uttryck. Men vi som har känt honom i snart nio år vet ju att han är mycket, mycket speciell och mer värdefull än Monalisa.

För 3-4 år sedan började Bosse dricka vatten med sidan av munnen. Det gjorde att han även lade en bit av hakan och ansiktet i skålen och blev blöt i pälsen där. En veterinär undersökte honom, men man fann inget skäl till detta nya beteende. Eftersom Bosse vägrar använda flaska, byggde jag en trappa av kantstenar runt vattenskålen så att han var tvungen att dricka uppifrån. Det fungerade bra ända tills den dag han akut fick dra en tand (tandproblem är vanliga på grund av defekt avel). Efter operationen hjälpte inte byggnationen av kantsten längre. Vi sprang i skytteltrafik varje gång han drack vatten för att torka hans haka. Men vi kunde inte vara där hela tiden och till slut påverkades pälsen, som föll av. Ny tid beställdes hos veterinären där man upptäckte att Bosse saliverade. Han fick tid för en fullständig munhåleundersökning idag. Ett par tänder visade sig vara för långa och behövde slipas. Han hade fått sår av dem på tungan. Nu är han hemma igen, lite bedövad och vinglig, och har precis fått i sig en pyttepinne samt Critical Care.

Det har varit oroliga timmar, han är ju nästan 9 år gammal och alla ingrepp med sövning innebär en risk. Men lille Bosse, som älskar livet mer än någon annan jag vet, gör vad han kan för att få vara kvar i det.

Än är oron inte över. Men vi kämpar på en timme i taget tillsammans, för så gör man i en flock.