För 3-4 år sedan började Bosse dricka vatten med sidan av munnen. Det gjorde att han även lade en bit av hakan och ansiktet i skålen och blev blöt i pälsen där. En veterinär undersökte honom, men man fann inget skäl till detta nya beteende. Eftersom Bosse vägrar använda flaska, byggde jag en trappa av kantstenar runt vattenskålen så att han var tvungen att dricka uppifrån. Det fungerade bra ända tills den dag han akut fick dra en tand (tandproblem är vanliga på grund av defekt avel). Efter operationen hjälpte inte byggnationen av kantsten längre. Vi sprang i skytteltrafik varje gång han drack vatten för att torka hans haka. Men vi kunde inte vara där hela tiden och till slut påverkades pälsen, som föll av. Ny tid beställdes hos veterinären där man upptäckte att Bosse saliverade. Han fick tid för en fullständig munhåleundersökning idag. Ett par tänder visade sig vara för långa och behövde slipas. Han hade fått sår av dem på tungan. Nu är han hemma igen, lite bedövad och vinglig, och har precis fått i sig en pyttepinne samt Critical Care.

Det har varit oroliga timmar, han är ju nästan 9 år gammal och alla ingrepp med sövning innebär en risk. Men lille Bosse, som älskar livet mer än någon annan jag vet, gör vad han kan för att få vara kvar i det.

Än är oron inte över. Men vi kämpar på en timme i taget tillsammans, för så gör man i en flock.