Jag har bloggat förut om hur viktigt det är att vara rättvis mellan kaninerna; tigger Bosse till sig färskt hö, måste även Tova, Saga och Alfons få det.

Kaniner glömmer aldrig, särskilt inte om man varit dum mot dem, och inte vill jag göra skillnad på våra småttingar eftersom alla fyra förtjänar allt gott. Men nu har Bosse sträckt sig bortom kaningränsen och börjat hålla koll på vårt födointag. Vi hinner inte sätta en kastrull på spisen eller öppna kylskåpsdörren förrän han kommer springande och kräver demokrati:

- Varför får ni mat nu och inte vi?

Fungerar inget annat, sätter han sig bredvid köksstolen när vi äter och stirrar anklagande på oss. Inte en tugga får man ner då om man har det minsta samvete. Det är bara att resa sig efter halva portionen och följa med honom till skåpet där höet förvaras.

När kaninerna fått varsin tuss att mumsa på, kan vi också äta i lugn och ro utan att skämmas.

Jag har tidigare lagt fram hypotesen att kaniner kommunicerar med sina nosar på en för oss ohörbar frekvens. Trots att jag har letat länge online efter information om detta, har jag inte funnit några bevis för hypotesen. Bara de vanliga inläggen om kroppsspråk, som vi har rätt bra koll på. Men av en händelse läste jag om gnagare, och att de kommunicerar just på detta sätt med ljud vi inte kan höra. Förvisso är inte kaniner gnagare (det är därför t ex ett marsvin inte är ett bra sällskap till en kanin, de förstår inte varandra) men så långt ifrån varandra i släktskap är de inte. Vi funderar nu på om det går att göra en förfinad ljudupptagning och kunna kategorisera de olika ljuden, helt ovetenskapligt. Jag testade i alla fall häromdagen att visa Saga att även om jag inte fattade vad hon sa med sitt intensiva nosvickande, förstod jag att hon försökte kommunicera. Det var nämligen så att jag gosade Alfons lite försiktigt (Saga gillar inte alltid det) med ett öga på henne. Mycket riktigt, den dagen var en dag då hon inte alls uppskattade intrånget på privatlivet och det blev en himla fart på nosen. Jag tog genast bort handen från Alfons och såg Saga djupt in i ögonen. Hennes nos blev stilla och hon såg nöjd ut.

Bevis A: Nos + vick = kommunikation!

Jag undviker parfymerade produkter. Dels för att de inte är så bra för huden, dels för att parfym kan irritera kaninernas känsliga luftvägar. Istället använder jag sesam-olja, som är både en prisvärd och effektiv produkt. Senast jag fyllde på lagret, fanns inte den vanliga oljan utan jag fick köpa en sort som hade en svag doft av sesam. Saga reagerade direkt när jag kom fram till henne, nyinoljad efter badet. Hon stelnade till och stampade så hela huset måste ha hört henne.
- Det är jag, Saga!
Efter en stunds pratande och strykningar över ryggen på Saga, kom hon fram till att det nog ändå var jag, trots att det inte luktade jag.

Nu har Saga vant sig vid den lite fränare lukten av Sesam men för säkerhets skull, har jag fyllt på lagret med den vanliga doftlösa oljan så att det råder harmoni i flocken även efter jag har badat

Inte för att jag känner mig helt övertygad om planeternas påverkan på våra personligheter eller, som jag ska skriva om idag, inflytandet av vilket år vi är födda i men intressant är det att läsa om i alla fall.

Enligt den kinesiska kalendern, är jag född i kaninens år och jag borde väl inte vara förvånad. Vi kaniner är känsliga, omtänksamma och pålitliga. Vi gillar lugn och ro men om vi måste, kan vi ta oss fram snabbt genom att hoppa över stock och sten. Nästa år i kaninens tecken infaller 2023 och vi får väl se om det gynnar mig och de andra kaninerna i flocken.

Tills dess önskar vi er alla en bra start på oxens år.

Hittills har ju kloklippningen skötts av proffsen på den lilla djurkliniken, vilket både vi och kaninerna är tacksamma för.

I takt med pandemins spridning, har jag blivit alltmer försiktig med att röra mig utanför grytet och riskera smitta om det inte är nödvändigt. Kloklippningen måste ändå göras, och därför beställde jag online en klotång för att ge mig på projektet själv. Tåligt inväntade jag rätt ögonblick, vilket infann sig när Saga hoppade upp ovanpå buren och jag kunde sitta på huk bredvid henne. Hon var absorberad av en näve färskt hö och reagerade inte ens när jag försiktigt jobbade mig från klo till klo på hennes vänstra baktass. Två klor på framtassen hann jag med också innan hon upptäckte vad jag höll på mig och förnärmat vände rumpan åt mig. Nu inväntar jag nästa tillfälle att slutföra kloklippningen på henne, stärkt av mina framgångar.

Min princip i livet är att alltid börja med det enklaste, i det här fallet vita klor där pulpan är synlig, vilket är rätt simpel psykologi. De andra tre kaninerna har mörka klor så nu inväntar jag nästa leverans, en pannlampa att lysa på dem med så att jag inte klipper i pulpan. Inte blir kloklippningen lika bra som på vår lilla djurklinik, men det får vara så tills världen blir mer säker. I väntan på det, tar vi i flocken en dag och en klo i taget.