Jag har bloggat förut om hur viktigt det är att vara rättvis mellan kaninerna; tigger Bosse till sig färskt hö, måste även Tova, Saga och Alfons få det.

Kaniner glömmer aldrig, särskilt inte om man varit dum mot dem, och inte vill jag göra skillnad på våra småttingar eftersom alla fyra förtjänar allt gott. Men nu har Bosse sträckt sig bortom kaningränsen och börjat hålla koll på vårt födointag. Vi hinner inte sätta en kastrull på spisen eller öppna kylskåpsdörren förrän han kommer springande och kräver demokrati:

- Varför får ni mat nu och inte vi?

Fungerar inget annat, sätter han sig bredvid köksstolen när vi äter och stirrar anklagande på oss. Inte en tugga får man ner då om man har det minsta samvete. Det är bara att resa sig efter halva portionen och följa med honom till skåpet där höet förvaras.

När kaninerna fått varsin tuss att mumsa på, kan vi också äta i lugn och ro utan att skämmas.