Jag har tidigare lagt fram hypotesen att kaniner kommunicerar med sina nosar på en för oss ohörbar frekvens. Trots att jag har letat länge online efter information om detta, har jag inte funnit några bevis för hypotesen. Bara de vanliga inläggen om kroppsspråk, som vi har rätt bra koll på. Men av en händelse läste jag om gnagare, och att de kommunicerar just på detta sätt med ljud vi inte kan höra. Förvisso är inte kaniner gnagare (det är därför t ex ett marsvin inte är ett bra sällskap till en kanin, de förstår inte varandra) men så långt ifrån varandra i släktskap är de inte. Vi funderar nu på om det går att göra en förfinad ljudupptagning och kunna kategorisera de olika ljuden, helt ovetenskapligt. Jag testade i alla fall häromdagen att visa Saga att även om jag inte fattade vad hon sa med sitt intensiva nosvickande, förstod jag att hon försökte kommunicera. Det var nämligen så att jag gosade Alfons lite försiktigt (Saga gillar inte alltid det) med ett öga på henne. Mycket riktigt, den dagen var en dag då hon inte alls uppskattade intrånget på privatlivet och det blev en himla fart på nosen. Jag tog genast bort handen från Alfons och såg Saga djupt in i ögonen. Hennes nos blev stilla och hon såg nöjd ut.

Bevis A: Nos + vick = kommunikation!