Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla fall kunde få göra rent pottorna och det fick jag.

Nu är allt som vanligt igen och Bosse har varit på veterinärbesök igen för sitt pälsbortfall under hakan. Förmodligen beror det ju på att han doppar halva huvudet i vattenskålen (vilket han gjort sedan han opererade bort den infekterade tanden) men det kan också vara kontaktallergi så han får inte längre vila huvudet på sin favoritpalls underrede av metall. Hans öronvax var helt borta vilket var glädjande för det har säkert varit besvärande för honom. Dock hör han inte bättre så det är väl bara att acceptera att hörseln har försvunnit med åldern.

Alfons har också varit på kontroll för han har haft lite svårt att nå sin blindtarmsavföring. Som tur var, var det inget problem med magen utan hans artros som spökar nu under vintern så han går på en kur Metacam under ett par veckor. Han gillar smaken mycket och tack vare behandlingen rejsar han runt lägenheten som en ungkanin.

Den största nyheten är ändå att Flocken åter består av jämna par. En liten Ella har flyttat in! Hon är Bosses nya flickvän men de har dejtat bara i en och en halv vecka så de klarar inte mer än fem timmar utan att bråka. De har ändå kommit långt på kort tid och allt fungerar fint så länge de är på Bosses revir. Men i morse blev Ella väldigt arg när Bosse gjorde sitt första besök i hennes hägn och ville gå in i HENNES HUS! Innan beslut togs om Ellas inflyttning konsulterades veterinär, för Bosse är ju inte så ung längre. Eftersom han har varit så förfärligt ensam sedan Tovis lämnade oss kändes det värt ett försök, för han har mått sämre i sitt lilla kaninhjärta för varje dag som gått. Göteborgs Djurskyddsförening hade inte en enda kanin inne så denna gång blev det Smådjurschansen. Hon var lagom stor för Bosse eftersom olika storlek kan göra bondingen svårare och farlig. Dessutom var hon bara sju mil bort, vilket kändes viktigt för efter att ha bott ute i vinterkylan i tre månader var en lång resa det sista hon behövde. Redan när Ella kom hit, lade hon sig tillrätta och krävde gos. Det fick hon såklart, hur mycket som helst. Nu, 2-3 veckor senare, är hon hemmastadd och älskar att rejsa runt och att äta med Bosse fastän bondingen är lite läskig. Hon kan minsann både morra och hoppa lodrätt upp i luften.

Men dag för dag blir allt bättre, och det är kaninerna som bestämmer takten. Nu sover alla på sina favoritplatser och om ett par timmar ska jag använda min lediga måndag till att övervaka dagens andra dejt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...

Stöd utsatta djur genom att köpa Göteborgs Djurskyddsförenings kalender 2024!   Lilla Ru är fröken Augusti <3         ...

Som alltid när det är långt mellan blogginläggen beror det på att det händer för mycket i Flocken för att jag ska hinna skriva.   Först fick Bosse ett mildare återfall i e.cuniculi. Det blev en vända på det Stora Djursjukhuet igen och sedan kom h...

Jag brukar ge kaninerna en handfull gräs om inte varje dag så nästan. Det är inte alltid jag hinner eller orkar ta mig till en någorlunda orörd plats, långt från avgaser och råttgift, men jag försöker eftersom jag vet hur viktig den där näven gräs är...