Hittills har ju kloklippningen skötts av proffsen på den lilla djurkliniken, vilket både vi och kaninerna är tacksamma för.

I takt med pandemins spridning, har jag blivit alltmer försiktig med att röra mig utanför grytet och riskera smitta om det inte är nödvändigt. Kloklippningen måste ändå göras, och därför beställde jag online en klotång för att ge mig på projektet själv. Tåligt inväntade jag rätt ögonblick, vilket infann sig när Saga hoppade upp ovanpå buren och jag kunde sitta på huk bredvid henne. Hon var absorberad av en näve färskt hö och reagerade inte ens när jag försiktigt jobbade mig från klo till klo på hennes vänstra baktass. Två klor på framtassen hann jag med också innan hon upptäckte vad jag höll på mig och förnärmat vände rumpan åt mig. Nu inväntar jag nästa tillfälle att slutföra kloklippningen på henne, stärkt av mina framgångar.

Min princip i livet är att alltid börja med det enklaste, i det här fallet vita klor där pulpan är synlig, vilket är rätt simpel psykologi. De andra tre kaninerna har mörka klor så nu inväntar jag nästa leverans, en pannlampa att lysa på dem med så att jag inte klipper i pulpan. Inte blir kloklippningen lika bra som på vår lilla djurklinik, men det får vara så tills världen blir mer säker. I väntan på det, tar vi i flocken en dag och en klo i taget.