Det sista jag gjorde igår kväll och det första idag på morgonen var att kontrollera Sagas mående. Kaniner döljer när de är sjuka så att de verkar oberörda är ingen garanti för att de mår bra. Att de äter är en god indikation på att de är okej. Därför ger vi dem alltid en ”test-pellets” på kvällen innan vi lägger oss och på morgonen måste man, hur trött man än är klockan fyra, se till att alla kastar sig över det nya höet. Saga for runt som vanligt idag, tuggade stråna så fort att jag inte förstod hur hon hann med själv. Lekte med Alfons och vilade sedan så nära honom hon kunde. Örat lät hon mig undersöka grundligt och det röda partiet var märkbart mindre samt inte så rött. En oro har jag i magen ändå men tänker att läkningen, både efter operationen och maktkampen, går år rätt håll.

Kaniner är ömtåliga varelser. Så mycket kan gå fel, så många skador och tillstånd kan drabba dem. Vi har ändå minimerat riskerna genom att försöka kaninsäkra allt i lägenheten. Jag tror bestämt att när de väl blir sjuka – allt går inte att förebygga, som Sagas lever-loop – tror jag bestämt att deras trygga miljö, näringsriktiga kost och all omsorg vi ger dem hjälper dem att klara av påfrestningar bättre.

Nu vilar lugnet över flocken. Jag ska krypa ner en stund i sängen igen och sova lugnare någon timme innan det är dags för gemensam städning då pottorna ska rengöras och allt spännande som luktar måste undersökas noga. Sedan väntar nya äventyr och ganska säkert tror jag de innehåller färska maskrosblad.