Det är oår i Flocken.

Möjligen är det allt regnande, som ju behövs, som gjort allt vi plockat nästan omöjligt att torka. I normala fall har vi minst tre stora kassar med löv vid den här tiden. Nu en halv liten påse. Efter tre veckor är äppellöven fortfarande lite mjuka. De som blivit krispiga blir mjuka igen efter några dagar. Sorgset slänger jag det mesta, och tänker att det blir lite tråkigare för kaninerna i vinter. Dessutom är de torkade nyttiga godsakerna ett extra vitamintillskott, och får ofta igång dem när de har magstopp eller någon annan åkomma.

Även min odling på balkongen har drabbats av oåret. Jag hann inte flytta hallonbusken innan en natts ihärdigt oväder och i sitt försvagade tillstånd fick den någon sjukdom – ohyra, svamp eller mögel, jag vet inte vilket. Jag klippte ner den och sanerade. Friska blad växte ut, sedan gav busken inte bara upp utan smittade även vinbärsbusken och sex lådor med maskrosblad. Tre vändor till soprummet fick jag gå med mina dyrbara bördor (de kostade även en hel del, speciellt de frostsäkra krukorna) innan balkongen var tom. Kvar är lavendeln, som står emot de flesta angrepp, och insektsdammen med stenar så humlor och andra utrotningshotade små stackare ska få lite mat och vatten (det är för övrigt konstig politik att kommunen skövlar det gröna här i stan samtidigt som man uppmanar oss vanligt folk att hjälpa till i klimatkrisen med balkongodlingar).

Resten av dagen tillbringade jag med att sanera ytor och redskap så inte ohyran går på kaninerna, som har haft nog av sin beskärda del det senaste. Jag öppnade upp hösäckarna jag köpt, för även höet var fuktigt och behöver torka innan det kan ätas.

Ännu hoppas jag på ljungen, och lägger några kvistar på tork. I Flocken ger vi aldrig upp, oavsett oår och att vår lilla älskade Tovis fattas oss. Vi måste ta hand om det och dem vi har kvar. Det är så det är att leva i en Flock, en dag och ett bekymmer i taget.