Flocken försöker vänja sig vid tomrummet efter Tova. Den första chocken har lagt sig. Acceptansen över att hon är borta, att det inte fanns något att göra. Jag hittar en hemsida där hennes huvuddiagnos beskrivs och känner igen symptomen. Hon hade ju gått ner lite i vikt. Urinen var knepig. Och i år kunde hon inte alls äta något färskt från naturen. När de andra kaninerna fick gräs och äpplelöv, fick hon nöja sig med torkade alternativ. Hon var nöjd ändå. Sådan var hon, Tovis. Nöjd. Njöt av nuet, men mest musiken.

Första dagen Tovis fattades oss, igår, var Bosse rätt nöjd också. Han var ensam om höet. Och han visste ju att hon var borta då och då. Hon kom alltid hem igen och då luktade hon konstigt. Nu börjar han förstå att det är annorlunda den här gången. Han är sorgsen. Öronen hänger. Han går till platsen på mattan utanför vårt sovrum där hon låg de sista dagarna och lägger sig på samma ställe. Nosar. Det är så nära henne han kan komma. Jag vill göra detsamma, vill hålla om den slitna grå filten ovanpå boxen där hon låg och såg ut över världen lägenheten. Sorgen är ständigt närvarande, den går inte fly. Vi bär den lika varsamt som om den vore Tovis själv. Har man varit älskad, är man saknad. Och vi försöker ta hand om grytet så som hon gjorde. Vi boar, flyttar saker hit och dit för att göra det mer trivsamt. Men glömmer aldrig det viktigaste, att lägga alla aktiviteter åt sedan för att lyssna på musiken tillsammans.

Det ska gå, en dag i taget tack vare allt vi minns och påminns om. Tovis lärde oss att vi har allt vi behöver här i Grytet; för här bor Agape, kärleken som inte ser skillnad på människa och kanin.

Länk:

Neurologiska rubbningar kanin

https://evidensia.se/djurvardguiden/neurologiska-rubbningar-kanin/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla ...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...

Stöd utsatta djur genom att köpa Göteborgs Djurskyddsförenings kalender 2024!   Lilla Ru är fröken Augusti <3         ...

Som alltid när det är långt mellan blogginläggen beror det på att det händer för mycket i Flocken för att jag ska hinna skriva.   Först fick Bosse ett mildare återfall i e.cuniculi. Det blev en vända på det Stora Djursjukhuet igen och sedan kom h...