Kaniner gillar att bara vara. När en njutningsfyllt sträcker ut sig, gör de andra likadant. Jag, som är en stressad kaninförvaltare, har varit dålig på att hänga. Alltid på språng någonstans, fysiskt eller mentalt. Sedan de tre småttingarna flyttade in, har det dock blivit ändring: jag har börjat hänga med kaninerna!

Favorithänget är sent på kvällen när alla måsten är avklarade. Belysningen är dämpad. Lugn musik är på, på låg volym. Jag sätter mig. Kaninerna slutar med sitt stök och lägger sig. Det blir tyst och stilla. Friden lägrar sig över vårt gemensamma gryt, lägenheten. Då och då reser sig någon av kaninerna och hoppar upp i knät på mig för att se vad jag gör, eller ”haka” (revirmarkera) någon pryl där jag är (oftast mobilen, laptopen eller en bok). Det är i de stunderna jag fylls av förundran över att de accepterat mig som en del av deras flock. Och då spelar det ingen roll att de är kaniner och jag en människa; vi njuter på samma sätt, vi kopplar av tillsammans, vi hänger. Vi delar friden, och vi förstår varandra.

Just nu är det en sådan stund, dagens höjdpunkt. Klockan är elva på kvällen, jag har laptopen i knät och skriver bloggen. Saga har precis hakat laptopen och tvättar sig, sittande bredvid mig på soffbordet. Bosse har krupit in i ett av de mindre gryten vi gjort till kaninerna  och Alfons ligger utsträckt längs gallerkanten, så nära oss han kan.

Kaningemenskap. Kaninhäng. Livet kan inte bli mycket bättre. 

Att sysselsätta en kanin, eller i alla fall våra kaniner, är inte så svårt. De är oerhört lättroade, och vill egentligen inget annat än att få vara delaktiga.

De leksaker jag ambitiöst köpte i början, är de helt ointresserade av. Städning finns det däremot ingenting som slår! Det räcker med att flytta om möblerna och damma lite, så är deras dag räddad. Visserligen tar allting dubbelt så lång tid när de är med och inspekterar, klättrar upp på möblerna för att se hur det känns när de står en meter bort från vad de brukar och åker snålskjuts på dammsugaren. Men att utföra dagliga sysslor tillsammans, är oslagbart. Människor brukar inte tro på att Bosse vill ligga mellan mina fötter när jag diskar men det är sant. Det är också sant att Saga brukar vänta utanför toa (som ni förstår, blir det inga längre sittningar för mig där) och att Alfons har fått för sig att om man kryper in under bokhyllan så får man pellets. Bosse älskar också att undersöka klädkammaren, att klättra på all bråte därinne och nosa på alla kläder. Sprayflaskorna med vatten respektive ättiksblandning brukar jag ställa på golvet, så får Saga spela bowling med dem (hon älskar att putta omkull saker). Alfons får man ha lite extra koll på, han går gärna passgång efter en när man stökar och buffar en lekfullt med nosen på fötterna för att bli sedd och få en försiktig liten klapp.

Det finns således ingen anledning att krångla till saker och ting. Vi lever våra liv, och kaninerna tar del i det när de finner något av det intressant i vår gemensamma lägenhet, vårt gemensamma gryt.

Saga gillar att krafsa, och att gräva. Det är inte så konstigt, hon är hona, och har ansvaret för grytbyggandet. Alfons hänger på, han brukar göra som hon säger. Bosse gör som vanligt som han vill, och arbetar inte i onödan ens när kaninbossen säger det.

Tidigare, har Saga krafsat och grävt ”lagom” mycket. Trots att hon är steriliserad, har beteendet ökat den senaste veckan. Att krafsa och gräva är en instinkt, hon måste få göra det. Det hjälper också till att slipa ner klorna, vilket brukar märkas på henne när det är dags att klippa dem. Att försöka få henne att sluta är att förmänskliga henne, och anpassa henne till ett liv som hon inte mår bra av. Riktiga kaniner är inga Disneygosedjur, därför måste vi som förvaltare göra vårt bästa för att tillgodose deras naturliga behov. Vi har en krafslåda på balkongen, som jag kommer att berätta mer om när det blir dags för dem att använda den igen (innekaniner går inte att släppa ut mitt i vintern, på samma sätt som en utekanin inte plötsligt kan bli innekanin. Temperaturväxlingarna blir för stora). När Saga nu ville bygga bo och inte lyckades särskilt bra med vardagsrumsmattan, behövde vi ge henne något ”grytigare” att jobba med. Utrymmet under fåtöljgruppen är lite grytig, där ligger kaninerna gärna och sover. Ett gryt ska ha flera utgångar, så deras två tunnlar (som vi gjort av liggunderlag, billigt i de flesta stora varuhus) placerades ut från benen av fåtöljerna. I Alfons stora bur, lade vi in obehandlat trä som han kan ge sig på. De mattor som har varit intressanta för Saga och Alfons att krafsa på, har ersatts med fleecefiltar (se Agrias länk om material som är farliga för kaniner att få i sig) Ibland kan det också räcka med att flytta om lite saker i rummet. Även om kaniner mår bra av att bygga bo så får det inte ske tvångsmässigt (av frustration, uttråkning etc). Men det går att bryta genom att distrahera dem med en ny tuggpinne, en ny tuss hö etc.

När det gäller att se till att kaninerna mår bra, är det ofta inte konstigare än att låta dem vara med i det dagliga livet så långt det är möjligt. De gillar när det händer saker, helt enkelt. Men mer om det nästa vecka!

Länk till Agria:

http://www.agria.se/smadjur/artiklar/skotsel-och-vard/miljo-for-kaniner/

Tidigare om vårarna har vi sått gräs till Bosse för att hans mage inte ska fara illa då vi börjar plocka gräs ute till honom. Nu har vi fått ytterligare ett skäl att göra detta; den nya kaningulsoten, som är oerhört smittsam (se länk SVA). Från och med i sommar, blir det därför tyvärr inte någon utfordring längre av gräs utifrån. Såklart kan innesådden inte ge kaninerna samma mängd mumsigt gräs men en liten smakbit varje dag ska de i alla fall få.

Att så gräs inne är enkelt. Vi köper frö till kattgräs (som borde heta kaningräs) samt ekologisk jord och lecakulor. Jag hade tidigare en stor balkonglåda men eftersom jag inte vill att hela lägenheten ska se ut som ett kaningryt så har jag bytt ut den mot flera krukor istället. De står i köksfönstret och det ser bara mysigt ut när gräset börjar växa.

Sådden på bilden är tre dagar gammal och grässtråna börjar titta upp. Om några dagar, är det dags för årets första smaskiga mumsbit för mina småttingar!

SVA, Statens Veterinärmedicinska Anstalt

http://www.sva.se/djurhalsa/andra-djurslag/kanin-sjukdomar/kaningulsot