En lördag för ett tag sedan, blev Bosse sjuk.

Han var som vanligt på morgonen. Sedan slutade han äta. Fast eftersom det var vid hans sovtid, reagerade vi inte på det. Men när de andra kaninerna kvicknade till liv så småningom och började mumsa hö, låg Bosse kvar i sitt gryt. Vi tänkte först att han var trött – det var busväder ute och han hade fällning – men anade oråd. Kaniner döljer ju gärna sin sjukdom, bytesdjur som de är. Ändå var tecknen inte tydliga. Han slickade på våra fötter, och knäppte när vi gosade honom. När han någon timme senare fortfarande inte åt och inte ens ville ha pellets, fick vi bråttom. Vi lyfte in honom i transportburen och stod på gasen till Det Stora Djursjukhuset. När vi kom fram, såg vi denna gång inga varningsskyltar om den oerhört smittsamma och dödliga gulsoten av typ 2, vilket gjorde oss lite lugnare till mods. Köerna var inte långa denna lördag eftermiddag, och vi fick snart hjälp. Magsäcken var mjuk, men man misstänkte trots det att det blivit stopp i tarmarna. Vi fick vara med och hålla vår lille älskling när han röntgades. Så rädd han var! Och så oroligt det var att hålla fast hans små tändsticksben. Lille Bosse, 1.7 kilo, så ynklig på det stora röntgenbordet. Hans skörhet gjorde oss gråtfärdiga. Som misstänktes, var det stopp i tarmarna och det berodde på en pälsboll som fastnat. Röntgen visade mycket päls i magen, trots att vi kardat och plockat varje dag. Skillnaden mot tidigare är att det inte bara är Bosses egen päls han får i sig, utan även Sagas eftersom hon kräver grooming ofta. Bosses magsäck var stor och smärtande av luft och vätska, och han behövde läggas in för att sondas. I tre hemska dygn fick han stanna. Vi sov knappt, väntade bara på nästa samtal från sjukhuset. Efter helt fantastisk vård av engagerad personal, kom samtalet om att sondning, mediciner och stödmatning hjälpt och Bosse fick komma hem. Men bara för att han fick komma hem, var bekymren inte över. Han åt dåligt, och vi gick i skift med Critical Care, hötrugande och medicinspruta. En av veterinärerna hade förklarat att det fortfarande fanns päls kvar i magen och att det var en fara. De närmaste dagarna, producerade Bosse 10-15 pälspluttar, den ena värre än den andra. Bosse förstod hur viktigt det var att de kom ut, han hjälpte till genom att äta massor av grova höstrån och grenar. En dag, kom inga fler pälspluttar. Vi hoppades innerligt att det betydde att all päls var ute ur magen och att tarmarna skulle komma igång ordentligt. En vecka senare, var pluttarna i stort sett normala i konsistens och färg, om än lite små. Nu är han nästan sig själv, men vi har temporärt behövt dela på honom och Saga eftersom det blir jobbigt för honom att ge henne uppmärksamhet hela tiden. Vi vill heller inte att han ska få i sig mer päls nu när magen inte är helt bra.

Så nära det var att vi miste honom, och vilket mirakel det är att se honom göra sina små binkies här igen. Livet går aldrig att ta för givet. Men så mycket rikare det blir bara just därför.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla ...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...

Stöd utsatta djur genom att köpa Göteborgs Djurskyddsförenings kalender 2024!   Lilla Ru är fröken Augusti <3         ...

Som alltid när det är långt mellan blogginläggen beror det på att det händer för mycket i Flocken för att jag ska hinna skriva.   Först fick Bosse ett mildare återfall i e.cuniculi. Det blev en vända på det Stora Djursjukhuet igen och sedan kom h...