Älskade Saga. Idag gjorde du din sista resa från djursjukhuset. Men inte som vi tänkt oss. Den lilla urnan med din aska var så lätt. Jag virade min finaste halsduk, den i silke, runt den så att du skulle ligga tryggt i min ryggsäck. Sakta cyklade vi hemåt. Längs vattnet, som kvällssolens strålar glittrade i. Genom skogspartiet, grönskande trots att vi går mot slutet av september. In på tvärgatan, som leder till huset där du bodde i nästan sex och ett halvt år. Sedan bar jag dig uppför trappan till lägenheten som var din värld och satte ned dig försiktigt på golvet; du var hemma igen.

Livet går vidare, fastän tystare och tommare. Men imorgon är en ny dag, och vi ska fånga den så som bara du kunde; för trots allt gör färskt hö och öronmassage det lite lättare att leva, i alla fall i vår flock.