Fällningen sker inte riktigt när den ska nu för tiden. Kanske beror det på att klimatet är ur fas. När den än börjar, är det viktigt att hålla efter pälsen omedelbart så att inte pälspluttar orsakar stopp i kaninernas magar.

Att kardas och borstas är något Bosse älskar numera. Alfons och Saga har lärt sig med åren att acceptera det med hjälp av pellets. Tova är livrädd för alla redskap, men låter sig ansas i förbifarten när hon springer förbi en. Tova har sina egna knep att bli av med päls. Dels gnider hon sig mot kompostgallret så att där sitter små tussar för jämnan, dels skaver hon av sig mot ”pälsgrenen” som är buntad i gallret. Hon vet, som alla utekaniner vet, att det är så man gör i naturen. Tyvärr räcker inte det eftersom hon är så långhårig så vi gör med henne som övriga kaniner, kardar och borstar – och plockar för hand, vilket faktiskt är det bästa sättet – lite grand dagligen så att de vänjer sig. Med karda och borste måste man vara försiktig så man inte skadar huden. Lättare är det med en vanlig klädroller, som får med sig all lös päls. Den har vi dock behövt träna mycket på att få använda men nu går det äntligen bra. Sist men inte minst kan en fuktig handduk eller fuktiga händer ta upp små, fina strån.

Säkert har ni fler tips på hur pälsfällningen kan underlättas. Dela gärna med er av dem i så fall. Och glöm inte hur glada fåglar och andra smådjur blir av det ulliga, gosiga som kaninerna inte längre har någon nytta av.