Tova har börjat tala med oss.

På grund av problemen som har varit med hennes blindtarmsavföring, har hon fått ”fasta” från färska grönsaker tills magen blivit stabil. Vissa dagar har jag inte haft hjärta att ge de andra kaninerna grönsaker heller när Tova står och ser på. Men i längden blir det ju ledsamt för dem att behöva avstå så när tillfälle getts, har jag smugit åt dem paprika och löv. En dag upptäckte Tova detta. Hon kom springande, såg de andra tre smaska och ylade ut sin ilska och förtvivlan. Eller, det gjorde hon ju inte; istället nafsade hon mig sårat i hälen.

- Varför får de och inte jag?

Älskade Tova. Om du visste att vår kärlek är så stor att vi sårar dig för att du ska leva. Men än pratar vi inte riktigt samma språk. Och snart får du lika mycket goda grönsaker som de andra.