En dag såg vi att Bosse hade blivit kal på ena benet. Visserligen är han senior – tio år i år – och lite flintis här och var – men detta pälsbortfall på benet såg inte normalt ut. Han fick besöka det lilla lokala djursjukhuset (där världens bästa exo-veterinär jobbar) och det visade sig vid röntgen att Bosse hade förändringar i levern, och att han slickade sig på benet för att han hade ont på den sidan. I väntan på ultraljud fick han Metacam, vilket aldrig är några problem att ge honom; han håller själv reda på medicintiderna, kanske både för att det smakar gott och gör gott (tyvärr blir han nog dessutom beroende av det). På ultraljudet såg man förändringarna tydligare. Det gick inte säga om de var cancer eller förgiftningar av något slag och provtagning i levern innebar sådana risker (och lidande) att vi inte ville utsätta Bosse för detta. Med Alfons besvär för flera år sedan i åtanke och att han fick dem i samband med en kort period med spån i buren (det vanliga ströet var slut i affären), ville jag hoppas att Bosses besvär relaterade till det och inte cancer. Kanske är det förnekelse, men vi är inte redo att ge upp vår lille buse som vi levt med i så många år. Alfons blev ju frisk när jag tog bort spånet och hjälpte hans lever avgifta med b-vitamin varje dag. Han fick också björklöv, som sägs kunna bidra till att läka lever-cancer. Så efter att ha grubblat på tänkbara förgiftningsorsaker slängde jag alla pallar som Bosse gnagt på det senaste eftersom grenar saknats. Jag gjorde mig också av med alla torkade löv som inte kändes helt krispiga ifall det fanns mögel på dem. Något annat kunde jag inte komma på, vi är noga med att aldrig använda något kemiskt i lägenheten. För säkerhets skull slutade jag även använda grönsåpa till pottorna eftersom den också kommer från barrträd. Veterinären rekommenderade ett kosttillskott som heter Denamarin och om det är det, Metacam eller Bosses kämpaglöd vet jag inte men han är sig själv igen, om än lite mindre i storlek eftersom han förlorat vikt. Han far runt i lägenheten och älskar livet med en 100 procentig glöd som vi lär oss av. Trots allt vet ingen av oss hur mycket tid vi har och då ska vi ta vara på den som en kanin, närvarande i nuet som om slutet inte fanns.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla ...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...

Stöd utsatta djur genom att köpa Göteborgs Djurskyddsförenings kalender 2024!   Lilla Ru är fröken Augusti <3         ...

Som alltid när det är långt mellan blogginläggen beror det på att det händer för mycket i Flocken för att jag ska hinna skriva.   Först fick Bosse ett mildare återfall i e.cuniculi. Det blev en vända på det Stora Djursjukhuet igen och sedan kom h...