Efter flera års förhandlingar har Tovis blivit så duktig på att låta sig kardas. Visserligen grymtar hon lite då och då men sitter stilla och verkar slitas mellan förfäran och förtjusning. Jag tror att hon tycker att det är ganska skönt, lite som massage, och pälsen blir ju så blank och fin. Trots dessa vedermödor både från hennes och mitt hål, var det dags för det årliga pälsstoppet i magen i vintras. En lärdom från förra årets långvariga stopp med flera besök hos veterinär, gav jag henne denna gång en rejäl dos Critical Care direkt vid första tecknet. När inte omgång två hjälpte tre timmar senare, blev det akuten direkt. Dagen efter fick hon komma hem och kom snart igång med ätande och pluttande.

Att ge en full spruta CC direkt vid minsta tecken på magproblem och inte vänta med att åka till Det Stora Djursjukhuset besparade framförallt Tovis men även oss lidande. Kardandet behövs varje dag, och jag hoppas och tror att om vi kan utveckla det samarbetet så ska vi nog slippa både CC och akuta veterinärbesök nästa vinter.