Bloggen finns kvar. Jag har bara inte haft tid att uppdatera på ett tag.

Jag har mycket att berätta. Men jag vill börja med det som känns viktigast, bristen på förståelse för kaniner som kännande individer. En släkting i USA köpte en sönderavlad kanin till sina barn. ”Playtime with the bunny” skrev släktingen på Facebook och fick massor av likes från människor som såg gulliga barn med sitt gulliga gosedjur. Men verkligheten är ofta photoshoppad och kaninen är sedan länge borta för att den var ”vicious” och bet barnen. Jag blev arg och ledsen när min släkting berättade detta, så mycket som vi pratat om kaninerna här hemma borde hon veta bättre. Tålmodigt förklarade jag en gång till att kaniner är inte leksaker till hårdhänta barn. De ska inte sitta i bur och inte vara ensamma. En rädd och deprimerad kanin som har en dålig boendemiljö och som blir hanterad ovarsamt har inget annat sätt att skydda sig än att nafsa. Jag nådde inte fram med budskapet. Kanske inte så konstigt, för har man grundinställningen att barn ska ”träna” på smådjur för att senare i livet bli hussar och mattar till ”riktiga” husdjur som katter och hundar så är det nog svårt att tänka sig att alla djur har behov som vi i möjligaste mån måste möta om de tas ur sin rätta miljö.

För min del var samtalet en ledsam dealbreaker för jag kan aldrig stå nära en människa som tycker att det är okej att avliva ett djur för att det inte vill eller kan fylla den funktion man tänkt sig. Många av de kaniner som ratas av ägare (jag kan inte kalla dem förvaltare) och som adopteras av människor som vill dem väl har trots allt tur, även om de ofta är traumatiserade. Men för den lilla vita kaninen som levde sitt korta, miserabla liv ensam i en bur och fick komma ut bara när den skulle dras i och klämmas på fick inte leva så länge. Och kanske var det bra, för ingen – varken människa eller djur – vill vara någons ägodel istället för den unika varelse man är född att vara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla ...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...

Stöd utsatta djur genom att köpa Göteborgs Djurskyddsförenings kalender 2024!   Lilla Ru är fröken Augusti <3         ...

Som alltid när det är långt mellan blogginläggen beror det på att det händer för mycket i Flocken för att jag ska hinna skriva.   Först fick Bosse ett mildare återfall i e.cuniculi. Det blev en vända på det Stora Djursjukhuet igen och sedan kom h...