Saga började hänga med rumpan för ett tag sedan. Det var knappt märkbart, men ändå inte helt normalt. Lite stelt har hon alltid rört sig, hon är inte så smidig som de andra kaninerna utan lite klumpig. Men hon hade också blivit strävare i pälsen på magen, vilket tydde på att hon låg mer i pottan och åt än jag hade förstått. Det är svårt ibland att ställa diagnos på kaniner, jag vet det. Men min förtvivlan visste inga gränser när Saga fick den ena diagnosen efter den andra; ont i örat, ont i magen, ont i ryggen. En tröst var att Metacam skulle hjälpa oavsett orsak till hennes motoriska problem. Ett antal undersökningar (och tusenlappar) senare verkade det ändå vara ryggen som orsakade felställningen. Ingen skada syntes på röntgen, vilket var viktigast, men det kunde ändå vara en nerv som kommit i kläm eller möjligen en liten spricka. I väntan på läkning får Saga Metacam och beter sig som vanligt, förutom att hon fortfarande hänger lite med rumpan. Hon springer och skuttar men får inte klättra upp och ner tillsvidare. Jag gör också ren pottan två gånger om dagen för att hon inte ska bli förorenad i pälsen på magen när hon inte orkar sitta upp hela tiden. Och duktig som hon är, kommer hon alltid fram till Metacam-sprutan och öppnar munnen; kanske för att hon förstår att det gör gott, eller så smakar det bara gott. Men jag längtar efter att se vår lilla flockledare klättra snart igen, och stå upp på alla fyra tassarna i pottan.