När Bosse var liten, skapade jag tyvärr en osund betingning hos honom utan att mena det. Han har en vana att stå på bakbenen och tigga mest för jämnan, i hopp om att få en pinne eller en pellets till. Vi är restriktiva med allt som är utöver hö, håller mängden pinnar och grönt på en lagom nivå, och något annat får kaninerna inte alls eftersom det inte är bra för dem. I den mån de ges pellets (två om dagen för Bosse och Tova, fyra för Alfons och Saga), är den kopplad till en motprestation som mestadels handlar om att pälsen ska kardas eller rollas. Vid det här tillfället, skojade jag med Bosse när han stod där på bakbenen och tittade bedjande på mig.

- Får jag en puss, så får du en pellets.

Jag trutade skämtsamt med munnen och trodde inte det var sant när Bosse sträckte på sig och pussade mig på läpparna. Naturligtvis fick han sin pellets (en halv).

Byteshandel av det här slaget idkas inte ofta i grytet. Men nog tycker jag att Bosse är en ovanligt smart liten kanin som vet vad ordet ”puss” betyder. Och nog är jag glad när jag får ta emot denna sällsynta ynnest, även om den inte ges så mycket av kärlek som av begär till en pellets.