När jag köper bröd i lösvikt läggs de i sådana där prassliga papperspåsar, ni vet.

När jag kommer hem med mitt bröd, brukar Alfons få påsen att leka med. Den håller honom sysselsatt en lång stund. Den är lite läskig, låter konstigt när man går på den. Men den är också spännande! Man kan krypa in i den, vända på den och så luktar den gott.

Man kan köpa en dyr kaninleksak, en plastig pingelboll till exempel, eller så kan man köpa bröd i en påse. När jag äter min lunchsmörgås hör jag prassel från vardagsrummet; Alfons mår gott, och jag också.