När grannen som bor under mig berättade att de har fått vägglöss och att Anticimex skulle spruta gifter i deras lägenhet var det kaninerna jag först tänkte på. Anticimex skulle komma redan nästa dag. Var skulle jag göra av dem? De som är vana att springa fritt i ett kaninsäkrat hem. Och hur skulle jag hindra gifterna från att bli kvar i lägenheten, när kunde jag ta hem de små igen?

Först ringde jag Anticimex som rådde mig att täppa igen alla ventiler i 24 timmar. Sedan kontaktade jag fastighetsskötaren som talade om för mig hur det skulle göras. Därefter blev det ett samtal till Det Stora Djursjukhuset som rådde mig att ta kaninerna från lägenheten med tanke på deras känsliga lungor. Jag betade av alla i adressboken som antingen var bortresta, hade katt eller bodde mitt i ett stambyte. Bonden som säljer hö till oss var mitt sista halm(hö?)strå. Jodå, jag fick komma med kaninerna tidigt på morgonen och hysa in dem i ett par spiltor. Min tacksamhet visste inga gränser. Men innan jag kom så långt, var det massor av planering mellan jobb och andra vardagsmödor. Hö och strö bar jag upp på vinden, inpackat i sopsäckar och påslakan för att fukten inte skulle tränga igenom. Fram med stegen och täppa igen ventiler. Hur skulle kaninerna fraktas? Att få in tre bytesdjur i två transportburar var uteslutet. De har sin potta i underdelen av en traditionell kaninbur. Gallerdelarna används till att täcka eluttag. Allt detta fick jag montera ner klockan 6 på morgonen och sätta ihop till en bur. I med färskt hö i underdelen och när Alfons och Saga kom för att äta, satte jag på överdelen och fäste med buntband för att buren inte skulle riskera att ramla isär när jag bar den. Bosse fick jag mer eller mindre fösa in i en av transportburarna. Sedan packa alla kaninsaker – gryt till alla tre, godsaker, vattenskålar, hö att borra ned sig i (bonden hade färskt att äta av). Jag sprang i omgångar till bilen som är av modell mindre. Buren, som jag knappt orkade bära, gick in med skohorn. Jag körde iväg samtidigt som Anticimex bil parkerade utanför huset. Bonden hade verkligen gjort allt han kunnat; satt in värmeelement i den kalla ladan, lagt fram morötter, sallad och knäckebröd. Han menade väl med godsakerna och tog kanske illa upp när jag sa att kaninerna inte får äta sådant de inte är vana vid (morötter och knäckebröd är dessutom onyttigt) men jag vågade inte riskera deras hälsa. Att lämna dem var förfärligt. De var fullständigt panikslagna, speciellt Bosse som ju fick vara ensam i sin spilta. Alfons och Saga hade ändå varandra. Det var verkligen inte lätt att åka därifrån. Hem körde jag i ilfart för att ta ut alla textilier så att inte de skulle dra åt sig gift. Sprang ut och piskade mattor, dammsög och tvättade golv, slängde allt hö och strö...från 5.30 på morgonen till 23.30 på kvällen höll jag på. Däremellan besökte jag de små två gånger med godsaker och vitaminer. Bytte vatten och försökte lugna dem. Första besöket var förfärligt. Bosse gömde sig i grytet och jämrade sig oavbrutet. Alfons och Saga i sin spilta var inte riktigt lika rädda men nästan. Andra besöket gick bättre, alla lät sig beröras lite grand. Annars hade jag nog inte sovit på natten. Upp tidigt nästa morgon till jobbet. Hem och öppna ventilerna, ta ner hö och strö från vinden och fylla på rent vatten i skålarna. En snäll vän körde denna gång, vilket var tur. Dels är hans bil rymligare, dels är det inte lätt att ensam flytta burar och kaningrejor. Dagen innan hade jag pimpat lägenheten med lite roliga kaninnyheter som skulle glädja de små. Det är jag mycket glad för. När de kom hem och såg nya tunnlar och gryt, distraherades de en stund. Bosse var dock ängslig i flera dagar efteråt, höll sig nära mig hela tiden och åt dåligt.

Nu är allt över och lärdomen jag vill ge er är:

• Se till att ni själva inte får vägglöss – handla inte på secondhand, plocka inte saker från soprum, följ instruktioner för hur resväskor ska hanteras när ni är i varma länder. Läs mer på Anticimex hemsida.

• Var medveten om att gifter sprids i ventilationstrummor och genom fönster. Om ni vet att grannar använder sig av sådana medel, vidtag åtgärder och prata med en kaninkunnig veterinär.

Världen är full av faror för små kaniner. Även som människa är det ibland svårt att skydda dem. Men vi måste försöka göra allt vi kan, för själva förmår de inte förstå och hantera våra mänskliga misstag.