I veckan hade flocken besök av reparatörer, som skulle undersöka ventilation och värme i lägenheten.

Förvisso tycker vi kaninförvaltare att vårt gryt är både vackert och funktionellt, men vi är också medvetna om att alla kanske inte delar den uppfattningen. För att tillgodose reparatörernas behov, förberedde vi därför besöket noga. Någon timme innan ankomst, vecklades kompostgallret för sängen i sovrummet ihop och ställdes mot väggen. I vardagsrummet, som kaninparen delar på, har vi ju ett dubbelt kompostgaller som skiljer dem åt. Detta galler är låst i mitten med små karbinhakar (så att kaninerna inte kan slinka emellan). Gallret öppnade vi i mitten och vek ihop åt varsin sida så att det bildade två rektanglar. Där fick kaninerna vara i någon timme tills inspektionen var över. Vad de tyckte om sitt begränsade utrymme? Inte mycket alls. Vi fick ännu ett bevis för hur viktig friheten är för dem, så stor den nu är i en lägenhet. Särskilt Alfons mådde dåligt, satte tänderna i gallret och skakade det förtvivlat innan han fick en pinne att distrahera sig med. När reparatörerna gått, sprang han genast lättat in i sitt korggryt och tvärsomnade. Vad vi lärde oss av detta är att det är viktigt att ha flexibilitet i grytet så att det snabbt kan byggas om efter behov. Säkert går det att förbättra och jag ser det som en personlig utmaning att både vi och kaninerna ska ha ett ännu mer funktionellt boende framöver. Vi lärde oss också att våra små faktiskt litar på oss och förstår att det vi gör, är för deras bästa. Även om de visade tecken på obehag när deras utrymme krympte, är de lika tillgivna efteråt som innan.

Och nu lägrar sig åter lugnet över flocken, tills nästa utmaning.