Under de fyra år vi har varit kaninföräldrar, har vi aldrig rest bort från småttingarna samtidigt. Vi har inte riktigt kunnat lösa logistiken eftersom de lever med oss som familjemedlemmar. Sanningen att säga, är de väldigt fästa vid oss och påverkas till och med om vi båda är borta från dem  i många timmar under en dag.

Innan vi bestämde oss för att boka en resa, var det en hel del att ta ställning till. Att lämna bort kaninerna till något slags pensionat var uteslutet. Dels är de inte vana att vara instängda, dels finns risken för smitta. Efter mycket resonerande kom vi fram till att vi behövde två kaninvakter som hjälpte till – en som kunde se till dem på mornarna och en på kvällarna. Vi frågade två nära vänner som tycker om kaninerna (och är omtyckta av dem) och de svarade utan betänkligheter ja. Resan vi bokade var tre dagar lång; avresa tisdag eftermiddag, hemkomst torsdag eftermiddag. Innan vi åkte, förbereddes allt noggrant och kaninvakterna bjöds hem på genomgång med bullfika. De fick också en checklista med saker att tänka på (inte trampa på Bosse som gärna är runt fötterna) samt allt som skulle göras som att byta pottor (nya med strö stod klara) och fylla på vatten.

Nu efter resan kan vi konstatera att bortsett från att kaninvakten på morgonen höll på att komma för sent till jobbet på grund av att Bosse krävde gos, har allt fungerat fantastiskt bra. Kaninerna har ätit mer än vanligt – förmodligen för att fylla tiden eftersom de är vana vid stimulans från oss – och har varit trygga med sina kaninvakter. När vi kom hem, var de överlyckliga över att se oss och vi ännu mer över att se dem. Men även om det är roligt och nyttigt att ge sig ut i världen ibland, konstaterade vi att bäst av allt är det när flocken är samlad och allt är som vanligt igen.