Vi har ju inte känt Saga lika länge som Bosse. Men vi vet redan att hon är en riktig liten odåga. På hennes ”valpiga” beteende, har vi förstått att hon var yngre än vi trodde när hon kom till oss. Fastän hon idag är fullvuxen, kallar vi henne för bebis bara för att hon är så full av bus.

Innan Saga kom, tuggade Bosse aldrig på annat än trä eller grenar som jag gav till honom. Men Saga har lärt honom att ALLT går att gnaga på. I alla fall bör man testa, innan vi kommer rusande för att förhindra att benen till vitrinskåpet eroderas. Det finns heller inga hinder. Höjder är inget problem för Saga. Det upptäckte vi när vi hade varit ute och kom hem för att finna att saker som legat på köksbordet istället låg på golvet. Sagas förmågor har gjort att vi har varit tvungen att tänka lite längre än med Bosse. Inget som kan vara kaninfarligt får ligga framme, inget får gå att klättra på som är högre än att hon tar sig ner

På natten vaknar vi i regel av att Saga går sin runda. Den börjar oftast i hallen, där hon roar sig med att klättra upp på skohyllan och dra ut skorna en efter en. Dörrstoppen, som är en stor vadderad dyna och som ska hindra kaninerna från att smita ut i svalen, brukar hon välta; därefter kröner hon alltid sitt verk med en prydlig kaninplutt. Om något klädesplagg råkar ligga för nära gallret runt sängen, är det utdraget på morgonen, tyvärr ibland också med en blöt revirmarkering.

Saga är inte bara en odåga. Hon är också mycket mån om Alfons, och beskyddar honom. När hon vill att han ska komma ut ur sin bur, hämtar hon oss och skakar öppningen till den högljutt så att jag ska förstå att det är dags. Ibland när han ska in i buren igen, vill hon hindra oss och blockerar öppningen, stänger gallret med tänderna och knuffar undan oss med nosen. När Saga och Alfons är utanför buren tillsammans och vi lägger fram färskt hö, har vi sett en mycket tydlig konversation mellan dem – Saga ”pratar” med Alfons och uppmärksammar honom på maten (han är trött och långsam eftersom han är äldre) och så springer de till pottan för att äta tillsammans.

I takt med att Saga blir mindre skygg, kommer hon allt oftare till oss för att få gos. Men hon lägger sig alltid så hon kan gå därifrån när hon vill, och tycker inte om att bli omhållen, som Bosse. Favoritgoset är att få skräp bortpillat ur ögonen. Men för det mesta är hon så nöjd med livet att hon bara ligger för sig själv och knastrar, utan att varken de andra kaninerna eller vi gosar henne. Hon är mycket självständig och egensinnig.

Saga är den självklara flockledaren; vaksam, stark, modig, omhändertagande. Men hon är också gränssättande, och ställer villkor som vi andra snällt rättar oss efter. På sista tiden har vi märkt att hon har börjat reflektera mer. Hennes vackra ögon har fått ett djup när de ser på oss, och andra som kommer på besök. Faktiskt är vi lite kära i Saga, men det har ni väl redan förstått :)!