Kaniner kommunicerar, eller signalerar som det heter, ofta och gärna.

Bosse har mycket ljud för sig. När han blir rädd, piper han. För att signalera fara (vilket oftast betyder att det luktar katt från grannen eller att en fluga flyger förbi), piper han också fast på ett annat sätt. När han tror att jag ska ta undan godsakerna innan han hunnit fram till dem, gnyr han upprört. Det vackraste ljudet, ett litet grymtande, är ändå det av kärlek, som oftast hörs när han uppvaktar oss eller sin Saga.

Saga och Alfons har vi inte hört några ljud ifrån ännu förutom kärleksgrymtandet, men det kanske kommer. Alla tre signalerar på många andra olika sätt till varandra: med öronen, nosarna, kroppshållningen. En utmärkt hemsida där kaninspråket finns väl beskrivet är den jag länkade i förra inlägget, The Language of Lagomorphs. Den innehåller massor av information till glädje för både människor och kaniner. Jag tycker att det är vår skyldighet att försöka göra oss förstådda på kaninernas vis, speciellt med tanke på hur mycket de får kämpa för att förstå oss. Att kunna möta dem halvvägs är viktigt. När vi gör det, skapar vi nya sätt att kommunicera som inte står att läsa om på någon websida. Ett exempel på det är när Bosse råkar skvätta på fel ställe. Kaniner är mycket renliga av sig och kan bli hyfsat rumsrena, men om de är för långt ifrån pottan när de behöver kissa, hinner de inte alltid dit. Bland det läskigaste Bosse vet, är att råka trampa i sitt eget kiss. Han vet också att det inte gör oss heller så glad. Men då en olycka händer, talar han genast om det genom att sätta sig framför mig alldeles orörlig med uppspärrade ögon. När han har fått min uppmärksamhet, springer han till kisspölen för att visa den och stannar där tills jag har torkat upp.

Jag kan långtifrån allt om kaninspråket. Säkert finns mer att upptäcka än det jag kan läsa mig till. I väntan på fler lärdomar, noterar jag att nospuffen på mina ben inte är någon slump: det är kaninens sätt att säga lyssna på mig, se mig! Och inte vill jag missa den uppmaningen från någon som inget hellre vill än att bli hörd och sedd.

Länk The Language of Lagomorphs

http://language.rabbitspeak.com/prove-that-you-love-me/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla ...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...

Stöd utsatta djur genom att köpa Göteborgs Djurskyddsförenings kalender 2024!   Lilla Ru är fröken Augusti <3         ...

Som alltid när det är långt mellan blogginläggen beror det på att det händer för mycket i Flocken för att jag ska hinna skriva.   Först fick Bosse ett mildare återfall i e.cuniculi. Det blev en vända på det Stora Djursjukhuet igen och sedan kom h...