Det var längesedan bloggen uppdaterades. Inte för att material har saknats, utan för att vardagen har krävt allt fokus. Men idag insisterade Bosse på att jag ska berätta om att han minsann är listigare än mig. Jag hade plockat så fina maskrosor. De låg och torkade till vinterförrådet ovanpå kompostgallret, så långt ifrån kaninerna att de var omöjliga att nå. Trodde jag. Säkert hade Bosse girigt insupit doften och klurat på hur han skulle få tag i dem. Hur han lyckades vet vi förstås inte. Men av bevisen som återstod – små bitar sönderrivet hushållspapper som maskrosorna låg på – tror vi att han gjort ett olympiskt skutt, satt klorna i kanten av hushållspappret och rivit ned hela härligheten. Som kaninförvaltare blir man förstås förtvivlad. Inte för att endast två små maskrosor än så länge lagts i vinterförrådet. Utan för att Bosse kunnat skada sig, och för att det kan ge trumsjuka att sätta i sig mycket av något grönt som inte vants in. Vi övervakade Bosse noggrant det närmaste dygnet men det blev inte värre denna gång än att han lämnade en hög blindtarmsavföring efter sig. Nu har vi återgått till normal övervakning. Och nästa gång vi fyller på vinterförrådet, torkas godsakerna i ett låst utrymme.