Det är Alfons som har hand om boandet i lägenheten.

Ibland hörs ett förfärligt liv sent på kvällen och då är han igång med att flytta korggrytet eller gnaga upp ett större utkikshål i sidan av det. Även korggrytet måste ju städas men jag gruvar mig alltid för Alfons blir så ledsen när jag rör till hans ordning. Jag blir rörd när jag ser allt jobb han lagt ned på att placera avgnagda pinnar i rad och puffat till snuttefilten så att den blir en varm vall mot världen. Senaste ommöbleringen skedde när Alfons kom på att den där träplattan som han har för att slipa tänderna på blir en utmärkt liten dörr till burgrytet. På millimetern rätt låg den och jag fick nästan ont i hjärtat när jag tänkte på hur han måste ha slitit för att få den på plats.

Egentligen behöver vi bara ge kaninerna materialet så sköter de resten själva. Trots allt tänker vi inte riktigt som dem och vet hur de vill ha det. Men Alfons vet.