Ett bra tag efter att sköljningarna av Alfons öga gett resultat, började det rinna igen. Jag ringde direkt till veterinären och fick en tid. Samtidigt passade jag på att boka kloklippning, vilket jag gör regelbundet.

Klorna hade vuxit till en bit och förmodligen skadat Alfons öga då han kliat sig i det för han hade fått ett sår på hornhinnan. Som tur var, var det varken stort eller djupt. Men det blev tre dagar med smärtstillande medicin och tio med antibiotika samt mjukgörande droppar tre-fyra gånger om dagen. Den smärtstillande medicinen skulle ges i munnen, vilket kaniner verkligen inte gillar.
- Det är lätt, sa personalen på kliniken. Medicinen smakar honung så han kommer att tycka om den.
   Men se Alfons tar man inte bara sådär och matar. Så efter att ha tröttat ut både honom och mig med att jaga varandra runt lägenheten, gav jag upp och droppade medicinen på ett torkat äppellöv istället. Det fungerade. Värre var det med ögondropparna. För att göra en lång och slitsam historia kort (jag hann nästan inte jobba de tio dagarna), fick jag än en gång utöva byteshandel: En droppe = torkad morotsblast eller ljung. Efter att de tio dagarna hade gått, var vi på återbesök. Såret var läkt, men det fanns lite ärrvävnad kvar varför vi skulle fortsätta med de mjukgörande dropparna i tio dagar till.

Efter nästan tre veckor med dagliga godsaker, kommer Alfons nu till gallret samma tid som han brukade få dropparna i hopp om mer. Men han får nöja sig med smaskigt hö och de dagliga tre grönsakerna. Ögat är läkt tack vare sommarens skörd, förvarad i en ICA-påse på en hylla i köket.