Kanske minns ni problemen med nytillkomna lilla Tovas mage? Hon lämnade sin blindtarmsavföring varje morgon, till vår stora förtvivlan eftersom den är livsnödvändig. Efter sex olika veterinärkontakter – Tova låg bland annat inne för utredning utan att något fel fanns – fick vi det utmärkta rådet att mata henne med avföringen.

Nu, ett och ett halvt år senare och otaliga försök med att byta hö och övrig kost (utan resultat) samt klippa bort den långa pälsen i Tovas rumpa ifall den var i vägen, har vi facit i hand; stress var boven. Idag är Tova äntligen en trygg och mycket lycklig liten kanin, som modigt utforskar allt och alla i Världen Lägenheten. Hon sover helst under våra köksstolar, så nära våra fötter hon kan komma, och är först framme då någon godsak (grön grönsak) vankas. Då hon någon gång blir stressad – som vid kloklipp – lämnar hon en liten klutt blindtarmsavföring men äter genast upp den själv numera.

Ordet jag vill förmedla idag när det gäller att vara förvaltare åt kaniner är tålamod. Våra små älsklingar har sin tid, och sin rytm; det är de som bestämmer takten, inte vi.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla ...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...

Stöd utsatta djur genom att köpa Göteborgs Djurskyddsförenings kalender 2024!   Lilla Ru är fröken Augusti <3         ...

Som alltid när det är långt mellan blogginläggen beror det på att det händer för mycket i Flocken för att jag ska hinna skriva.   Först fick Bosse ett mildare återfall i e.cuniculi. Det blev en vända på det Stora Djursjukhuet igen och sedan kom h...