Kanske minns ni problemen med nytillkomna lilla Tovas mage? Hon lämnade sin blindtarmsavföring varje morgon, till vår stora förtvivlan eftersom den är livsnödvändig. Efter sex olika veterinärkontakter – Tova låg bland annat inne för utredning utan att något fel fanns – fick vi det utmärkta rådet att mata henne med avföringen.

Nu, ett och ett halvt år senare och otaliga försök med att byta hö och övrig kost (utan resultat) samt klippa bort den långa pälsen i Tovas rumpa ifall den var i vägen, har vi facit i hand; stress var boven. Idag är Tova äntligen en trygg och mycket lycklig liten kanin, som modigt utforskar allt och alla i Världen Lägenheten. Hon sover helst under våra köksstolar, så nära våra fötter hon kan komma, och är först framme då någon godsak (grön grönsak) vankas. Då hon någon gång blir stressad – som vid kloklipp – lämnar hon en liten klutt blindtarmsavföring men äter genast upp den själv numera.

Ordet jag vill förmedla idag när det gäller att vara förvaltare åt kaniner är tålamod. Våra små älsklingar har sin tid, och sin rytm; det är de som bestämmer takten, inte vi.