Lilla skygga Tova börjar bli hemmastadd i flocken. Kommer om och om igen till oss och vill att vi ska gå ner på hennes nivå för att hon ska få undersöka alla delar av oss. Efteråt tackar hon genom att krafsa och nafsa oss i revbenen (vilket gör ohyggligt ont). Häromkvällen låg hon trollbunden så nära CD-spelaren hon kunde komma med sitt enda stående öra riktat mot musiken i en hel timme. Faktiskt tror jag att det är hennes bästa stund på dagen, då vi alla är samlade och lugnet lägrar sig över grytet.

Och därmed blir detta den sista bloggen från oss. Antalet läsare är inte så stort, vi når inte ut till så många som vi skulle behöva med tanke på allt jobb bakom varje inlägg. Tanken när vi startade den var att sprida kunskap om ett missförstått husdjur för att fler kaniner ska få bättre liv. Bloggen får dock ligga kvar som en informationskälla att gå till för den som önskar.

Tack till er som läst. Ni är hjältar och fler som ni behövs!