I bloggen skriver jag ofta om hur underbara, roliga och smarta kaninerna är. Även svårigheterna har sin beskärda plats när våra småttingar har varit sjuka. Ett ämne har jag berört för lite och det är vardagsslitet. Det är viktigt att berätta om, annars kanske någon adopterar kaniner i tron att det alltid är lek och gos. Vi har haft tur med våra skyddslingar; de är verkligen lekfulla och gosiga. Men ett skäl till att de är det är att vi ger dem så mycket tid och utrymme. Vi gör det mer än gärna, och varje beslut att ta oss an ännu en liten långörad föregås av diskussioner om ekonomi och ork. Detta måste jag vara oerhört tydlig med: hur mycket vi än älskar dem, så går det inte att komma ifrån att det är jobbigt med allt runtomkring. Totalt sex pottor ska tömmas och rengöras, ofta två gånger om dagen. Eftersom kaniner inte kan hålla sig om de blir kissnödiga, kommer ibland små skvättar här och där trots att de är rumsrena och dem måste man åtgärda direkt, annars blir det fläckar. Ett kaninanpassat hem är per automatik mindre anpassat för människor. Vi har till exempel kompostgaller runt sängen och även om vi har blivit viga som cirkusartister av allt klättrande, muttrar vi också ibland när vi måste på toa mitt i natten. Kaninerna kan också vara riktiga busfrön, springa runt fötterna på en när man har bråttom till jobbet eller tugga sönder ens skor när man vänder ryggen till. Har man dessutom som vi två par kaniner som har olika revir, måste det pluttas för att markera gränser. Lägg därtill tre säckar hö och 55 liter strö i veckan som ska betalas och bäras, tre sorters färskt foder, kloklippning hos veterinär… Och det är bara början på listan. Som ni förstår, är det ett heltidsjobb att ha fyra kaniner.

Förstå mig rätt. Allt stök och städande är inget mot den kärlek vi får ge och ta emot. Men man måste veta vad man ger sig in i innan man tar ansvaret för små liv för det ansvaret varar i hela deras liv; det är omänskligt att komma fram till i halvtid att man inte vill och orkar. Så om ni vill bli kaninförvaltare, fundera först på vad ni behöver göra för att ge ett kaninpar ett drägligt liv (för man ska inte ta sig an bara en kanin eftersom kaniner är flockdjur) och prata sedan igenom om ni är beredda på de förändringar som krävs. Det är inte så annorlunda än att skaffa människobarn. Oavsett vad ni kommer fram till, hoppas jag att beslutet blir rätt, både för er och kaninernas skull.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla ...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...

Stöd utsatta djur genom att köpa Göteborgs Djurskyddsförenings kalender 2024!   Lilla Ru är fröken Augusti <3         ...

Som alltid när det är långt mellan blogginläggen beror det på att det händer för mycket i Flocken för att jag ska hinna skriva.   Först fick Bosse ett mildare återfall i e.cuniculi. Det blev en vända på det Stora Djursjukhuet igen och sedan kom h...