Jag har bloggat tidigare om kaninspråket och hänvisat till en utmärkt amerikansk sida där man har samlat kunskap om hur kaniner kommunicerar.
 
Mycket finns dock kvar att upptäcka. Som detta med hur kaninerna använder sina nosar. Att nosen rör sig snabbt när kaninen är uppjagad på något sätt, vet de flesta kaninägare. På sajten som jag nämnde inledningevis, The language of lagomorphs, kan man lära sig hur man lugnar kaninen genom att vicka på sin egen näsa långsamt (nej jag vet, det ser inte klokt ut). Saga, som anpassat sig minst till vårt människospråk, använder sin nos massor. Hon ställer sig framför oss och håller långa monologer, nosen går som en liten pistong. Men vad hon säger, har vi ingen aning om och det gör oss olyckliga. Saga själv verkar också frustrerad. Säkert tycker hon att vi är superkorkade som inte svarar henne. En ambition är därför att försöka bli klokare på nos-signalerna. Vi har ju kunnat lära oss en del om kroppsspråket (tack vare den amerikanska sajten), alla positioner och olika hållningar som alla betyder något.
 
Dagens blogg avslutas med en kaninkonversation jag hade med Bosse häromdagen, och som gjorde mig varm i hjärtat. Inte för att den var så lång och intellektuell, utan för att vi förstod varandra, och kunde kommunicera. Bosse har en liten matplats i köket så att han kan äta med oss när vi sitter vid köksbordet. Eftersom den ligger i ett hörn (lägenheten är inte så stor) och han inte kan ha uppsikt åt alla håll, vill han inte alltid vara i den. Hellre sitter han då vid köksdörren så att han kan ha uppsikt åt alla håll och tycker då att man ska ge honom room service där. När han som vanligt ställde sig på bakbenen framför skåpet där höet förvaras och tittade ömsom på det, ömsom på mig och jag tog fram en tuss till honom, visade jag att han får äta det på matplatsen i hörnet. Han gick till köksdörren och tittade på mig. Så började han tvätta sig, vilket betyder ”jag vill inte bråka”. Jag försökte en gång till att få honom att gå till matplatsen. Han gjorde samma sak igen, tittade på höet, köksdörren, tvättade sig. Vad gör man? Jag låtsades tvätta mitt ansikte - ”jag vill heller inte bråka” - och så fick han hötussen vid köksdörren. Men bara för den här gången.