Saga är den självklara flockledaren. Inte bara för att hon har slagits med pojkarna och gjort upp om titeln, utan för att hon är bäst lämpad på andra sätt.

Saga bevisar sin duglighet gång på gång. Hon vet hur man bygger bo till flocken och skyddar reviret. Hon har gjort ett gryt under fåtöljgruppen genom att dra upp mattan på ena sidan så att den bildar en vägg. En stor trädgren har hon lagt mellan stolarna och väggen så att man ligger bekvämt däremellan och dessutom kan skava av sig gammal päls på den. En annan trädgren har hon släpat iväg så att den markerar området utanför grytet (fåtöljgruppen) och nåde den som överträder reviret! Jag gjorde det av misstag häromdagen (nåja, jag behövde datorskrivaren…) och genast var Saga framme och knuffade bort mig med pannan. Det är också Saga som varnar för faror. Om något konstigt ljud hörs (ett billarm) eller konstig lukt känns (när fönstret är öppet till grannen som har katt), stampar hon så att hela huset skakar. Självklart ser hon också om sina pojkar. Alfons är den hon bevakar mest svartsjukt. Ska man gosa med honom, får det ske snabbt och när hon inte ser, annars blir man hårdhänt tillrättavisad. Alfons älskar att bli gosad av oss men Sagas svartsjuka gör honom nervös och han sneglar alltid ängsligt åt hennes håll samtidigt. Istället försöker han hålla sig nära när vi städar i buren, stryker sig händelsevis mot oss när han går förbi vilket Saga nådigt tolererar. Saga älskar Alfons innerligt. Groomar honom kärleksfullt, mer än vad hon gör med Bosse, som är hennes gos-slav. Men Bosse får gos av oss så det räcker och blir över. Fast det faktum att Saga är kaninigare än pojkarna gör också att hon inte kommunicerar lika bra med oss. Då skickar hon Alfons eller Bosse. Alfons brukar krafsa på en brädskiva när kaninerna vill ha nytt hö (de har hö i överflöd men man kan ju alltid fjäska sig till mer) och Bosse har kommit till oss och stampat när Saga har gått vilse bland möblerna i vardagsrummet och inte hittat ut.

Det är fantastiskt att se hur väl inrättade kaninerna är i sin flock och hur duktiga de är på att hitta kompromisser som gör vårt mänskliga hem till ett gryt, på deras villkor. Vi människor missar så mycket när vi inte ser på djuren från deras perspektiv. Men vi måste, speciellt när de kämpar för att förstå hur vi fungerar. Av det skälet, använder jag inte datorskrivaren mer än jag måste, för annars blir Saga arg :).