Jag har inte uppdaterat bloggen på länge. Det har inte funnits tid. Vardagen har varit full av måsten, och i stillheten mellan göromålen är sorgen efter Saga näst intill outhärdlig. Alfons är en mycket sorgsen kanin. Vi försöker ge honom så mycket närhet vi kan men en människa kan aldrig ersätta en kaninkamrat. När djurhemmet ringde en dag för att meddela att de fått in en hona till Alfons visste vi inte till oss. För ett par veckor sedan besökte jag henne för att se om hon kunde passa honom. Jag hade med mig en tuss av hans päls som hon skulle få bekanta sig med. Flora, kaninhemmets namn på honan, kom genast springande mot mig för att undersöka vad jag var för en. Vem är du? Är du snäll? Har du nåt gott? Tycktes hon fråga. Helt orädd var hon på väg upp i mitt knä för att nosa på Alfons pälstuss.

Mötet slutade förstås med att Flora följde med hem direkt. Hon fick vänta i köket medan jag delade in vardagsrummet i ytterligare ett hägn i väntan på bonding. Sedan släppte jag in henne. Hon fann sig tillrätta direkt, for runt högt och lågt och undersökte både sitt nya hägn och oss. Bosse var i chock. INTE EN KANIN TILL SOM SKA TA MITT HÖ! Han tryckte nosen genom gallret och blängde ilsket men Flora var helt oberörd.

Efter ett par dagar såg vi att Flora inte alls hette Flora utan Ru. Lika liten som känguru-ungen i Nalle Puh var hon, och lika bedårande söt. Det blev till att ringa försäkringsbolaget och ändra. De var mycket förstående, som tur var. Nu kämpar vi på med bondingen, några minuter varje dag. Ru är helt övertygad om att Alfons är rätt kanin för henne, Alfons inte lika övertygad. Men än så länge är det värsta som har hänt att han har väst åt henne. Men bondingen måste ske i kaninernas takt, inte vår, även om vi såklart inte önskar något hellre än att se de båda ligga sida vid sida.

Foton kommer när Ru håller sig stilla i mer än en halv minut, vilket är svårt. Tills dess hoppas hela Flocken att ni fortsätter att följa oss även om vi behöver pausa ibland för att leva våra kaninliv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla ...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...

Stöd utsatta djur genom att köpa Göteborgs Djurskyddsförenings kalender 2024!   Lilla Ru är fröken Augusti <3         ...

Som alltid när det är långt mellan blogginläggen beror det på att det händer för mycket i Flocken för att jag ska hinna skriva.   Först fick Bosse ett mildare återfall i e.cuniculi. Det blev en vända på det Stora Djursjukhuet igen och sedan kom h...