Tova är hemma igen! I tisdags fick vi hämta henne och vår lycka var obeskrivlig. Att få vara i sin trygga, välkända miljö gjorde Tova gott direkt. Men det betydde inte att faran var över. Ständig tillsyn och stödmatning krävdes i cirka tre dagar och nätter. Vi klarade det denna gång utan Critical Care i spruta vilket vi var glada för eftersom det är hemskt att behöva tvångsmata henne. Istället fick vi försöka se till att hålla henne vaken då det var dags att äta – hon somnade hela tiden – och lura i henne färskt hö och torkade löv.

Innan hemkomsten hade vi avsatt köket och hallen till Tova, väl medvetna om att det inte skulle gå att sätta ihop henne med Bosse direkt. De fick lukta på varandra genom burgallret men inte mer än så. Närheten var viktig för Tova, som var medtagen. Men snart började de små, svarta kulorna komma. Vi samlade dem och räknade dem noga. De blev fler och fler fast under onsdagen oroväckande ovala, vilket tydde på gas i magen. Och Tova var synbart nere. Eftersom hon ändå var rörlig och åt hyfsat, lät vi henne träffa Bosse på neutral mark, i badrummet. Det funkade fint och Tova levde upp, Putsade kärleksfullt Bosses panna och skuttade runt honom. Stärkta av denna framgång tog vi ut dem i hallen där Tova såg sin chans att bli boss över Bosse och klättrade upp på hans rygg. Detta gjorde Bosse mycket förnärmad och när han gjorde utfall mot Tova, särade vi på dem. Bosse var lite skakad efter denna upprörande maktdemonstration men Tova blev sig själv igen, gjorde binkys och började tokäta. Pluttarna började nästan omgående bli normala och behövde inte kollas lika noga så vi lät Bosse stanna i hallen och köket och flyttade istället Tova till vardagsrummet där hon kunde tillfriskna ytterligare genom att ha kontakt med Alfons och Saga. Även om Bosse saknar Tova jättemycket och just nu behöver mycket gos från oss, finner han sig väl tillrätta i sitt begränsade utrymme så länge han har ensamrätt på maten. Bondingen går vidare och vi tror att de båda snart får tillbringa all tid tillsammans som vanligt. Sist tog det cirka två veckor innan Tova luktade som sig själv och Bosse tolererade henne.

Om två veckor ska Tova operera bort sin livmoder, eftersom den är i ett förstadium till cancer. Det blir en ny pärs för henne. Men hon älskar livet och sin flock så mycket att vi hoppas och tror att hon kommer att klara det bra. Tills dess gläds vi åt hennes stora, runda pluttar och tänker att lycka inte alltid är det man tror.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har tagit cirka sju veckor för Bosse och Ella att bli så sams att de nu kan lämnas ensamma.   Efter redan två-tre veckor verkade bondingen vara klar. Bosse bestämde såklart, och Ella fann sig förvånansvärt snabbt. Fast sedan kom hon på att de...

Bosse är en kämpe.   För ett par år sedan blev han akut mycket dålig vilket visade sig bero på en tand. Inte bara tanden var ful och infekterad, under den fanns en varböld. Trots att Bosse var runt nio år gammal då, klarade han operationen galant...

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla ...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...