Alfons behövde klippa klorna i veckan. Jag hade dragit ut på det på grund av pandemin och hettan så nu var de något längre än vanligt när vi kom till djurkliniken. Därför tog klorna också lite mer tid att klippa och detta var Alfons påtagligt missnöjd med. När vi kom hem, erbjöd jag därför för ovanlighetens skull en liten onyttig äpplebit som kompensation. Alfons tittade sorgset på den, sedan på mig och gick sin väg.

- Alfons ledsen, var vad han sa på kaniniska.

Efter en stund testade jag igen. Reaktionen var densamma. Men då jag försökte en halvtimme senare, tog Alfons i nåder emot äpplebiten. Det tog ytterligare någon timme innan hans upprördhet gick över. Han kom och lade sig under skrivbordet vid mina fötter.

- Alfons ledsen fortfarande. Men det är okej.

Den som tror att djur inte har känslor, har fel. Det är väl därför vi har en köttindustri som uppvisar grymheter bortom rimlighetens gränser. Djur är smarta, de känner, de lider; de kommunicerar det bara på ett annat sätt. Så när Alfons är ledsen, säger han det klart och tydligt, fast väldigt, väldigt tyst.