Tova flyttar in, bit för bit.

Hon är försiktig, ängslig. Vågar inte ta sin plats än. Inte så konstigt, med tanke på hur turbulent och traumatiskt hennes korta liv varit; tas ifrån sin flock som bebis och säljas, möjligen med en djuraffär som mellanhand, hamna i en liten bur hos en barnfamilj som kastar ut en när man tröttnar, forslas till djurhem och sedan komma till ännu en ny miljö hemma hos oss. Men här får hon utrymme, och allt hon behöver när hon behöver det. Hon bor i ett hägn på cirka fyra meter. På ena sidan har hon Alfons och Saga, på andra sidan sin nya pojkvän, Bosse. Vi har långsamt vant henne av med det hö och de pellets hon har fått tidigare. Även helt nya godsaker vänjs in – äppellöv, grön paprika, morotsblast till exempel. Successivt har Tova fått tillgång till resten av lägenheten. Får utforska alla gryt och spännande lukter i sin takt. Det märks att hon inte är van att röra på sig. Hon rör sig klumpigt och blir trött av att hoppa och springa. Men för varje dag blir hon starkare och piggare. När hon kom, var Saga mycket irriterad. Vad gjorde en annan hona här? Skulle hon utmana Saga om ledarpositionen? Alfons föll direkt. La sig vid gallret så nära Tova han kunde. Tittade trånsjukt på henne och fick sig en utskällning av Saga. Bosse fattade ingenting. En kanin som såg ut som han? Fast med… Skägg???

Vem Tova är, vet vi inte riktigt än. Men alla i flocken vill lära känna henne och älskar henne reservationslöst. Hon är här för att stanna. Och aldrig, aldrig mer ska hon behöva vara rädd och hungrig.