En tidig morgon fick jag till min fasa se Tova sitta och slita sin päls från kroppen. Jag blev iskall. Hade hon fått ett psykbryt? Inte konstigt med tanke på allt hon gått igenom, alla nya miljöer och människor dessa senaste månader i hennes liv.

När Tova hade plockat färdigt, lade hon sig ner i höet och såg olycklig ut. Jag strök över hennes rygg för att se om hon som vanligt skulle spritta till och springa iväg, men hon låg stilla. Ett jämrande ljud kom från henne. Det avgjorde saken. Hon behövde vård! Då jag lyfte henne in i transportburen, gjorde hon inte motstånd. Det stärkte mig i övertygelsen om att hon var allvarligt sjuk och jag körde i ilfart klockan 6 denna tidiga söndagsmorgon till veterinären, som hade akutöppet. Väl där, piggnade Tova till. Undersökte behandlingsrummet, nosade och hakade intressanta kablar och stolsben. Det visade sig att hon var skendräktig. Trots alla år med kaninerna och all information jag plöjt igenom, hade detta tillstånd gått mig förbi (möjligen för att vi har två hannar och en steriliserad hona). Stackars Tova hade helt enkelt förberett födseln av sina bebisar. Man hade sagt oss på barnhemmet att man trodde att hon kanske var gravid eftersom hon ”boade”. Därför fick vi vänta på henne i en månad, så vi inte skulle överraskas här hemma av ännu en flock kaniner. Uppenbarligen fortsatte boandet i Tovas nya hem där hon förberedde själva nedkomsten. Pälsen som hon hade lagt så kärleksfullt i en grop i höet fick vara kvar ganska länge för att hon inte skulle må dåligt. När vi så sedan flyttade hennes hägn ett par veckor därefter till ett större, fick hon annat att tänka på. Kamraterna kom närmare. Vi satte ihop alla kaninernas matplatser (fast med galler emellan) så att de kunde kommunicera lättare i väntan på bondingen, som inte ha gått att göra i den extrema värmen (kaninernas hjärtan kan stanna av ansträngningen och stressen).

Nu är skendräktigheten över – 1800 kr kostade det att få en diagnos, men det var det värt – och våra fyra små underbara personligheter lär känna varandra bättre för varje dag. En ny flock växer fram, och kärleken i lägenheten är större än någonsin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ru krafsar när hon är uttråkad. Jag har försökt erbjuda pottorna med rikligt med hö i, halm i en kartong, filtar. Inget har fallit henne i smaken. Till sist hittade jag en kattlåda på Arken Zoo. Den har två hål, ett på framsidan och ett ovanpå. Lådan...

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Jag opererades i februari och kunde inte engagera mig för mycket i kaninerna under en period. Men det var svårt att låta bli så jag ringde sjukhuset efter någon vecka och frågade om jag inte i alla ...

De flesta honkaniner får livmodercancer när de är runt tre år. Av det skälet (och lite för att deras uppvaktning har kört slut på de kastrerade hannarna) steriliserades både Saga och Tova. Tova väntade vi med ganska länge eftersom hon hade stora prob...

Stöd utsatta djur genom att köpa Göteborgs Djurskyddsförenings kalender 2024!   Lilla Ru är fröken Augusti <3         ...

Som alltid när det är långt mellan blogginläggen beror det på att det händer för mycket i Flocken för att jag ska hinna skriva.   Först fick Bosse ett mildare återfall i e.cuniculi. Det blev en vända på det Stora Djursjukhuet igen och sedan kom h...