Alfons och Bosse får ju lika mycket tid med Saga, det vill säga halva dygnet var.

Men trots Alfons stora bur av kompostgaller, har det känts hemskt att behöva förvisa honom dit när det är Bosses tur att dejta. Trots att han är i övre medelåldern, har han spring i benen och vill röra sig över större ytor. Dessutom är det inte helt enkelt som kaninförälder att krypa ut och in i kaninburen när pottor ska rengöras och höet ska bytas. Ibland krånglar man till det, kanske för att lösningarna är för enkla. En dag, revs buren och kompostgallren användes istället för att avdela halva vardagsrummet. Taket var borta, galler buntades på tvären över rumsavdelaren för att förhindra flyktförsök. Alfons blev överlycklig, och vi också! Han har plötsligt fått ett helt eget rum att stöka i, och vi slipper få ont i knäna. Ut och in går vi lätt genom grinden. Dessutom fick matgruppen plats mitt i rummet, så att Alfons kan få sällskap av gäster och slippa uggla ensam när Bosse är med Saga.

Jag har sagt det förut, men upprepar det gärna: så underbart det är att mötas på samma nivå, genom lösningar som passar både kaniner och människor!