När Bosse var nyinflyttad, hade han tillträde till hela lägenheten. Bäst tyckte han om att ligga sked i sängen med oss. Men en dag, kom han på att sängen var mjuk och skön att kissa i (trots att han var rumsren). Efter att ha bytt sängkläder tre gånger på en vecka, tvingades vi sorgset att förvisa Bosse från sängkammaren. Dörren fick vara stängd dit utom när vi kunde övervaka honom där. På morgonen när vi vaknade, var vi knäpptysta för annars kom han springande och krafsade förtvivlat på dörren för att få vara med oss. Det var förfärligt! Så till sist satte vi upp kompostgaller kring sängen så att han åtminstone kunde vara i sovrummet.

Då kändes kompostgaller runt sängen som en extrem handling men idag är det helt normalt för oss. Vi har vant oss vid lägenhetens anpassningar, och kaninerna också. När de vill oss något då vi sover, ruskar de gallret med tänderna och vi vaknar såklart direkt. På sistone, har Bosse skaffat sig tidsbundna rutiner. Klockan 4.45 ruskar han gallret vilket betyder att kaninerna vill ha färskt hö. Han slutar inte med oväsendet förrän vi med blodsprängda ögon vacklar upp och ger dem mat. Knappt har vi somnat om, förrän gallerruskandet börjar igen. Klockan 6 tycker Bosse och Alfons att de ska byta plats. Än en gång vacklar vi upp och ger Alfons tillgång till hela vardagsrummet och Saga, och Bosse får husera i resten av lägenheten. Har vi tur, hinner vi sova en timme till innan Bosse meddelar att nu har han tråkigt och vill ha sällskap. Det är bara att gå upp och ägna tid åt honom tills han kryper in i köksgrytet vid 9 och somnar.

Oregelbundna arbetstider och en del hemarbete underlättar vår sporadiska sömn. Ändå är vi trötta ibland. Men säkert känner ni som är småbarnsföräldrar igen er. Och säkert tycker ni som vi, att det är värt det: för störst av allt är kärleken.