Vi är en gosig flock!

Gosigast av alla är Bosse. Vi kallar honom för gosmonstret. Han får aldrig nog! När han lägger sig tillrätta i ”gosställning”, gäller det att göra sig bekväm för det kommer att ta sin tid innan han är nöjd. Speciellt gillar han att få käkarna masserade. Inte så konstigt, en kanin blir nog väldigt trött i käkpartiet av att äta och gnaga så mycket. Han gillar också att bli kliad försiktigt på huvudet och att vi stryker honom långsamt från pannan ner mot rumpan. En favorit är att bli luggad lätt i pälsen i nacken, och att vi rycker milt i öronen (vid basen). Bosse är sådär för öron- och lårmassage men när han går med på det, ger jag honom det för att det är nyttigt. Hur vi vet vad han gillar? Ju mer han knäpper, desto mer rätt gör vi. Och när han inte gillar det, säger han bestämt ifrån genom att ruska på sig eller helt enkelt gå därifrån.

Saga är nöjd med att bli struken från nacken ner till rumpan. Då knäpper hon så mycket att hon låter som en gammaldags skrivmaskin! Vi är helt förundrade över vilken ljudvolym hon kan åstadkomma. Det roliga är att ofta, ligger hon för sig själv under kaninhänget och knäpper jättehögt utan att varken vi eller de andra kaninerna gosar henne. Hon är helt enkelt väldigt nöjd med sitt liv! Och undra på det, när inte vi gosar (vilket sker endast då hon nådigt ger sin tillåtelse till det), så gör någon av kaninpojkarna det; de är hennes gos-slavar, enligt rangordningen i flocken och verkar inte alls ha något emot det. Saga tycker också mycket om att få skräp bortpillat ur ögonen. Eftersom vi håller efter skräpet, får hon mindre och mindre problem med det och numera aldrig några irritationer.

Alfons, den lille skygge pensionären, låter sig gosas när han känner sig trygg och bekväm. Han tycker om att vara i vår närhet och kommer nästan alltid springande när vi närmar oss honom. Dock vill han inte alltid bli berörd, och det respekterar jag. Däremot älskar han att vara delaktig och se vad jag gör. Att få en lätt strykning över ryggen då, gillar han. Ibland låter han mig stryka honom länge över ryggen och älskar mer än nåt annat öronmassage, uppifrån och ner. Han har väldigt stora öron, och det går förmodligen mycket energi åt att röra dem. Vi försöker också ge honom lårmassage så ofta det går. Han är inte jätteförtjust i det men eftersom han är gammal och vissa dagar stel (oftast när det är regnigt ute), behöver han det. Massage hjälper mot stela kaninleder enligt en veterinär i en frågespalt (har tyvärr tappat bort den och kan inte länka). Lätt, lätt måste massagen vara, särskilt på höger sida. Alfons huvud får man inte röra. När Alfons mår riktigt bra av gos, smalnar hans ögon till streck och man kan höra ett svagt knäppande.

Gos är lika viktigt, och hälsovälgörande, för både människor och kaniner. Det är tur för oss det, för i vår flock blir det massor av den varan!

Länk: 

http://rabbit.org/deepening-the-bond-how-to-connect-with-your-rabbit-through-massage/